Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - VIII. En rådplägning emellan människojägare
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ii 111 n 11 n 1111111111 n 1111111111 i 1111 n 1111111111111 u 111111111111111111111 u 1111! 11111111111ui i 11111111111111n11 in111111111111111111111111111111 ii
e|© & &&&&&&&&&&696 @ 3_3 å) & & CD && & d @>(*1=
/i\7i\7i\ 7i\ 7\\7\\ 7i\ 7i\7[\ 7[\ 7\\ 7i\yi\si\ si\7[\7l\ 7i\
-1^ ^!<1kl ^!^1 ^klkl ^kl’kl ^!<1kl ^1^1 H ^kl
Sr\Si\.Si\si\sk\si\sk\/i.’k\si\yi\yyi\A\
=1© Q Q (J Q) Q (
Ǥ
9:
_[J> Q) Q)CåQ) Q> (j) 9 (j) Q 0 (å Q Q Q) 3 Q Q (J) 3 (JQ6(I9QQ66 Q)l—
11111111111 n111;n11111111111; 1111111 n 111111 n 111 n 111 ;i 1111 n 111111 n1;;’ 11,111111 n 11111 n 11 n 1111 n 111111 m 11 m i; m 111111111 n111111111111111 ii 111 n=
ÅTTONDE KAPITLET.
EN RÅDPLÄGNING EMELLAN MÄNNISKOJÄGARE.
IT var just i skymningen som Elise verkställde sin
halsbrytande flykt. Samtidigt började den grå afton¬
dimman långsamt upptiga ur floden och i ett oge¬
nomträngligt dunkel insvepa föremålen på stranden,
där hon landstigit. Den uppsvällda strömmen och de
hopade ismassorna tycktes därjämte bilda ett oöfver-
stigligt hinder i vägen emellan henne och hennes för¬
följare. Haley återvände därför långsamt och i
förbittrad sinnesstämning till det lilla värdshuset för att öfverväga,
h vad som vidare vore att göra. Värdinnan öppnade dörren for honom
till ett litet rum med trasmatta på golfvet; dess möblemang utgjordes
af ett bord, betäckt af en blanksvart vaxduk, några skrangliga trästolar
med höga ryggstöd, samt en lång, omålad träbänk, som stod framför
eldstaden. På spiselkransen tronade några gipsbilder i bjärta färger,
och på härden flammade en munter brasa, framför hvilken Haley slog
sig ned i sina funderingar.
“Hvad skulle jag med den där ungen,” mumlade han för sig själf.
“ Jo, endast och allenast för att köra fast mig på det här sättet, min
urdumma åsna !” Haley rabblade härpå upp en lång rad af svordomar
och förbannelser öfver sig själf, hvilka, ehuru säkerligen väl befogade,
dock må anses mindre lämpliga att upprepas.
Plötsligt tilldrog sig en högljudd och obehaglig karlröst hans upp¬
märksamhet; den kom tydligen ifrån någon, som just nu höll på att
stiga af hästen utanför värdshuset. Haley skyndade till fönstret.
“Vid Jupiter!” utropade han. “Detta kan man då riktigt kalla
(126)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
