Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - IX. Hvari det visar sig, att äfven en senator icke är annat än en människa
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
148 ONKEL TOMS STUGA.
litet af vår goda husmanskost är livad jag behöfver. Det är ett trött¬
samt göra, det där lagstiftningsarbetet! ”
Senatorn smålog, ty lian fann synbarligen behag uti att anse sig som
ett offer för sitt land.
Sedan Mrs. Bird serverat sig och sin man te, frågade hon :
“ Nå, hvad ha ni egentligen haft för er i senaten nu?
Det var någonting: hÖ£st ovanligt, att den lilla blida, stillsamma Mrs..
Bird brydde sig om, hvad som förehades i senatshuset, ty hon höll
klokt nog före, att hon hade tillräckligt att tänka på i hemmet. Mr.
Bird såg; därför helt förvånad ut, när han svarade:
o ö. _ . ’
“ Ah, just ingenting af vikt.”
“ Jaså,” återtog Mrs. Bird, “ men är det väl sant, att de antagit en
lag, som förbjuder folk att gifva mat och dryck åt dessa stackars fär¬
gade människor, som äro stadda på flykt ? Jag har hört talas om, att
en sådan lag skulle vara föreslagen ; men jag kunde aldrig tro, att
kristna lagstiftare skulle kunna antaga den.”
“Hvad nu, Mary, jag tror sannerligen, att du i en hast blifvit
politiker ! ”
“Nej tack ; jag vill inte ge en vitten för all er politik, i vanliga fall;
men det här tycker jag är alltför himmelsskriande grymt och okristligt.
Jag hoppas, käre John, att ingen sådan lag blifvit antagen.”
“Kära du, det har verkligen antagits en lag som förbjuder folk att
hjälpa förrymda slafvar, hvilka komma hit från Kentucky, Så pass
mycket ha de där hänsynslösa abolitionisterna uträttat, att våra bröder
i Kentucky äro i högsta grad uppretade; och det synes nödvändigt och
inte mera än kristligt och tillbörligt, att någonting gjöres af vår stat
för att dämpa upphetsningen.”
“ Men huru lyder den lagen? Den förbjuder oss väl inte att lämna
dessa stackars varelser tak öfver hufvudet för en natt, att gifva dem
något att äta och några gamla kläder att skyla sig med, samt att låta
dem gå i frid som de kommit?”
“ Men, lilla du det skulle ju vara att understödja och uppmuntra
rymmandet, förstår du väl.”
Mrs. Bird var en liten blyg och tillbakadragen kvinna, knappa fyra
fot lång; hon hade milda blå ögon, sammetslen hy och den mest blida,
behagliga röst i världen. Det vittnade icke just fördelaktigt om hennes
mod, att en medelmåttigt stor kalkontupp vid sitt första kluckande
kunde få henne att rymma fältet; och en morsk liten hundracka be-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
