Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - IX. Hvari det visar sig, att äfven en senator icke är annat än en människa
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
160 ONKEL TOMS STUGA.
är en plats, som man icke tar reda på i brådkastet. Där skulle hon
vara i säkerhet; men olyckan är den, att ingen annan än jag kan köra
dit i natt.”
“ Men hvarför inte? Josef är ju en duktig kusk.”
“ Ja, det förstås, men saken är denna. Man måste öfver ån på två
ställen och det andra vadet är mycket farligt för den, som icke känner
det så bra som jag. Jag har passerat det väl hundrade gånger på
hästryggen och känner de farliga ställena i grund och botten. Du ser
således, att det icke gifves någon annan utväg. Josef får spänna för
hästarne så obemärkt som möjligt vid tolftiden, och jag öfvertar själf
ledningen. För undvikande af alla misstankar låter jag sedan Josef
skjutsa mig till närmaste gästgifvaregård, där jag inväntar Kolumbus-
diligensen, som kommer vid tre eller fyratiden. Det ser då ut, som om
jag endast haft detta ärende med min resa. Tidigt i morgon bittida är
jag i min verksamhet igen. Jag fruktar, att jag kommer att känna
mig tämligen enkel där, efter allt hvad jag varit med om att säga och
besluta ; men, besitta, jag kan inte hjälpa det! ”
“Ditt hjärta har handlat bättre än ditt hufvud i den här saken,
John,” sade Mrs. Bird, läggande sin lilla hvita hand på hans. a Hade
jag väl någonsin kunnat älska dig, om jag inte känt dig bättre än du
känner dig själf? ”
Den lilla frun var så vacker nied tårarne glindrande i sina ögon, att
senatorn tyckte, det han bestämdt måste vara en särdeles präktig karl,
som kunnat väcka en så hängifven beundran hos en så älsklig varelse.
Huru kunde han således handla annorlunda än han gjorde? Han gick
nu för att säga till om vagnen, men hunnen till dörren, stannade han
ett ögonblick, vände tillbaka till sin fru och sade med någon tvekan :
“ Mary, jag vet inte, hur du kan känna i den saken, men vi ha ju
den där byrålådan full af . . . af . . . den käre lille Henriks
saker.”
Efter dessa ord vände han sig hastigt om och gick ut.
Mrs. Bird gick in i den lilla kammaren bredvid hennes eget rum,
ställde ljuset på en byrå och tog fram en nyckel från dess gömställe.
Sedan hon tankfullt satt nyckeln i låset till en af lådorna, häjdade hon
sig plötsligt, emedan de båda gossarne på barns vanliga sätt hade följt
henne i hälarne och nu stodo tysta bredvid henne, betraktande sin
moder med undrande blickar. — Du moder, som läser detta, har det
aldrig i ditt hem funnits en byrålåda eller ett skåp, vid hvars öppnande
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
