Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - IX. Hvari det visar sig, att äfven en senator icke är annat än en människa
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
162 ONKEL TOMS STUGA.
persedlar, som hade tillhört hennes völgörarinna. Mr. Bird hjälpte
henne in i vagnen, och Mrs. Bird földje henne ända fram till fotsteget.
Elise lutade sig fram mot vagnsdörren och räckte ut sin hand — en
hand, lika mjuk och vacker som den, hvilken nu tryckte hennes. Hon
fäste sina stora mörka ögon med ett talande uttryck på Mrs. Bird och
tycktes vilja säga något. Hennes läppar rörde sig — men förgäfves,
hon kunde icke få fram ett ord. Pekande uppåt betraktade hon Mrs.
Bird med en blick, som denna aldrig kunde glömma; därefter föll hon
tillbaka i vagnen och betäckte ansiktet med händerna. Dörren tillslöts,
och vagnen rullade bort.
I hvilken underlig belägenhet befann sig icke nu den fosterlands¬
älskande senatorn, som under hela den föregående veckan i sin stats
lagstiftande församling hade ifrat för strängare bestämmelser emot för¬
rymda slafvar och emot sådana, som härbärgerade eller understödde
dem!
Vår gode senator hade icke i sin stats lagstiftande församling gifvit
sina medbröder i Washington efter i det slags vältalighet, hvarigenom
de förvärfvat sig ett odödligt namn. Huru öfverlägset hade han icke
suttit där med händerna i byxfickorna och förlöjligat känslosamheten
hos dem, som kunde sätta några eländiga flyktingars välfärd framför
stora statsintressen !
Modig som ett läjon hade han kämpat för den sak, han gjort till
sin, och med flödande vältalighet öfvertygat icke allenast sig själf utan
äfven livar och en, som hörde honom. Men hans föreställning om en
flykting inskränkte sig då till de bokstäfvér, som bilda detta ord, eller
på sin höjd till en liten annons i tidningarna, illustrerad med en
man med käpp och knyte samt försedd med rubriken : “ Rymd från
undertecknad.” Han hade aldrig erfarit den trollmakt, som nöden äger
då hon uppträder i verklighetens gestalt — det innerligt bedjande ögat;
den svaga, darrande handen ; den hjälplösa ångestens förtviflade vädjan
— allt detta var honom främmande. Han hade aldrig tänkt sig, att
flyktingen kunde vara en olycklig moder, ett värnlöst barn, likt det,
som nu bar hans lille bortgångne gosses välbekanta mössa. Och
alldenstund vår stackars senator icke var af sten eller järn, utan en
människa, och därtill en godhjärtad människa, så befann sig hans fos¬
terlandskärlek välförståendes i en mycket obehaglig knipa.
I, hans gode medbröder i de södra staterna,— I behöfven icke hof-
vera er öfver honom; ty vi ha vissa anledningar att tro, det många af
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
