Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XIX. Fortsättning af Miss Ofelias erfarenhetsrön och åsikter
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
382 ONKEL TOMS STUGA.
ett fördärf lika väl för oss som för dem själfva. Adeln och de för¬
mögna klasserna i England kunna ieke känna detta så som vi, emedan
de icke som vi hafva så nära beröring med den klass de förnedra.
Negrerna vistas i våra lins, de äro våra barns lekkamrater och dana
deras sinnen fortare än vi själfva kunna, ty de äro ett släkte, som barn
alltid fästa sig vid och hylla sig till. Om Eva till exempel icke sna¬
rare vore en ängel än ett vanligt barn, skulle hon bli fördärfvad. Vi
kunde lika gärna låta kopporna rasa ibland tjänarne och tro, att våra
barn icke skulle bli smittade, som att låta dem förbli okunniga och
lastbara och inbilla oss, att våra barn inte taga skada däraf. Likväl
förbjuda våra lagar klart och bestämdt hvarje verksamt offentligt upp-
fostringssystem, och detta visligt nog ; ty om blott ett enda släktled
blefve ordentligt uppfostradt, vore det slut med slafveriet: om inte vi
gåfve slafvarne friheten, skulle de själfva taga den.”
“Och livad tror du slutet blir?” sporde Miss Ofelia.
“Ja, inte vet jag. Ett är säkert: det går en rörelse ibland massorna
öfver hela världen, och en vredens dag kommer förr eller senare. Det
jäser i de djupa lagren i Europa lika väl som här. Min mor brukade
tala med mig om ett stundande tusenårigt rike, då Kristus skulle regera
och alla människor skulle bli fria och lyckliga. Då jag var barn, lärde
hon mig bedja : ‘ Tillkomme ditt rike/ Stundom får jag för mig, att
all denna suckan, jämmer och rörelse ibland de elända och förtryckta
förebåda just livad hon sade vara i annalkande. Men hvem kan bida
hans tillkommelses dag?”
“ Augustin, ibland tycker jag, att du inte är långt ifrån Guds rike,”
sade Miss Ofelia, i det hon lät stickningen falla i knäet och forskande
betraktade sin kusin.
“Tack för din goda tanke om mig, men jag är ännu långt ifrån i
jämnvikt — än himmelsstormande i teorien, än jordkrypande i prak¬
tiken. Men det ringer till te; låt oss därför lämna detta ämne och säg
se’n, om jag inte en gång i mitt lif talat riktigt allvarsamt! ”
Vid bordet anspelade Marie på händelsen med Prue.
“ Förmodligen tycker ni, kusin,” sade hon, “ att vi äro barbarer alle¬
samman.”
“ Jag tycker, att slafveriet är barbariskt,” svarade Miss Ofelia, “ men
jag tror inte, att ni alla äro barbarer.”
“ Nåja, fortfor Marie, “ men jag vet, att det är alldeles omöjligt att
komma till rätta med en del af de där varelserna. De äro så elaka, att
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
