- Project Runeberg -  Onkel Toms stuga : En skildring af de förtrycktes lif /
503

(1902) [MARC] Author: Harriet Beecher Stowe With: Jenny Nyström-Stoopendaal
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XXVIII. Återförening

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

ONKEL TOMS STUGA. 503
"Anser du det vara möjligt, att ett folk någonsin själfmant frigör
sina slafvar?” frågade Miss Ofelia.
“ Man vet inte så noga,” svarade St. Clare. “ Vi lefva i en dåd-
kraftig tid. Drag af hjältemod och oegennytta visa sig flerestädes på
jorden. Den ungerska adeln frigaf med en oerhörd pänninguppoffring
milliontals lifegna; och kanske skall det äfven hos oss uppstå ädla
andar, som inte uppskatta heder och rättvisa i dollars och cents.”
“ Det tror jag knappast,” invände Miss Ofelia.
“ Antag emellertid, att vi i morgon dag skänkte våra slafvar fri¬
heten : hvem skulle uppfostra dessa millioner och lära dem att rätt
bruka sin frihet? Vi äro själfva alltför bekväma och opraktiska af
oss för att kunna gifva dem någon idé om den flit och handlingskraft,
som äro nödvändiga för att omdana dem till skötsamma människor.
De måste komma till nordstaterna, där arbetet är allmän vana. Men säg
mig nu : finnes det väl nog människokärlek i edra nordstater, för att ni
skulle vilja åtaga er besväret med deras uppfostran och höjande? Ni
gifva årligen tusentals dollars till hednamissionen; men skulle ni också
kunna stå ut med att få hedningarne till er i edra byar och städer;
skull ni offra tid, möda och pänningar på att själfve göra dem till
kristna? Det skulle vara roligt att veta. Om vi frigifva våra slaf¬
var äro väl ni villiga att uppfostra dem ? Huru många familjer
hemma i din stad skulle t. ex. vilja mottaga en neger och hans hustru,
undervisa dem, ha fördrag med dem och arbeta på deras kristliga upp¬
fostran ? Huru många köpmän eller handtverkare skulle befinnas villiga
att mottaga Adolf som bodbetjänt eller lärling? Huru många skolor
i nordstaterna skulle vilja intaga Jane och Rosa — huru många familjer
skulle låta dem bo hos sig ? Och dock äro de lika hvita som många
rasrena kvinnor vare sig i nord- eller sydsterna. Jag vill, att ni skola
göra oss rättvisa, ser du, kusin. Vi befinna oss i ett svårt läge. Vi
äro inför allas ögon negrernas förtryckare ; men nordstaternas okrist¬
liga fördomsfulla brist på allmän människokärlek, är en nästan lika
stark förtryckare.”
“ Ja, kusin, det förhåller sig ty värr verkligen på det sättet,” gen-
mälte Miss Ofelia. "Det var ju så äfven med mig, tills jag fann det
vara min plikt att öfvervinna fördomen. Men nu tror jag mig också
om att hafva öfvervunnit den ; och jag vet, att det finnes många goda
människor där uppe i Norden, hvilka endast behöfva bli upplysta om
sin plikt för att också göra den. Visst skulle det innebära en större

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 13:30:32 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/onkeltoms/0511.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free