Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XXVIII. Återförening
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
504 ONKEL TOMS STUGA.
själfförsakelse att mottaga hedningarne ibland oss än att sända missio¬
närer till dem ; men jag tror likväl, att vi skulle kunna göra det.”
“ Att du skulle göra det, därpå tviflar jag visst inte,” återtog St.
Clare. “ Jag undrar just hvad inte du skulle göra, som du ansåge för
din plikt!”
“ A, jag är intet undantag,” genmälte Miss Ofelia. “ Många andra
skulle också göra det, om de bara såge saken lika klart som jag nu gör.
Jag tänker taga Topsy med mig, när jag reser hem. Nog komma
människorna där hemma att bli förvånade i början ; men jag hoppas,
att de snart skola tänka på samma sätt som jag. För resten vet jag,
att det finnes många personer där uppe, som handla just så som du
sade.”
“ Ja väl, men de äro endast ett försvinnande fåtal; och om vi skulle
börja frigifva våra slafvar i någon större utsträckning, skulle vi nog
snart få höra af er.”
Miss Ofelia svarade ej. Några minuters tystnad uppstod ; och St.
Clares ansikte antog ett sorgbundet, drömmande uttryck.
“ Jag kan inte förstå, hvad det är som gör, att jag i afton tänker så
mycket på min mor,” yttrade han slutligen. “Jag erfar en sällsam
förnimmelse som om hon vore i min närhet. Jag tänker oupphörligt
på saker, som hon plägade säga. Märkvärdigt! Hvad månne det kan
vara, som stundom ställer fram det förflutnas bilder så lefvande för
vår erinring ?
St. Clare gick en liten stund, försjunken i djupa tankar, fram och
åter i rummet; därpå återtog han :
“Jag skall taga en liten promenad och höra, hvad nytt som inträtfat
under dagen.”
Han tog sin hatt och gick.
Tom följde honom till porten.
“ Önskar master, att jag skall följa med master ut?” sporde han.
“Nej, min gosse,” svarade St. Clare. “ Jag är tillbaka inom en
timme.”
Tom vände om och satte sig på verandan. Det var en skön, månljus
afton ; och Tom försjönk i betraktande af den glittrande springbrunnen
och lyssnade till dess lätta plaskande. Han tänkte på sitt hem och
gladde sig åt att snart vara en fri man, som kunde återvända dit, när
han behagade. Han tänkte på, huru ihärdigt han skulle arbeta för att
kunna friköpa sin hustru och sina barn. Med tillfredsställelse kände
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
