Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XXIX. De värnlösa
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ONKEL TOMS STUGA. 515
efter. Låt dem bara få hållas med sitt själfsvåld och sin inbilskhet, och
de skola alldeles öfverflygla dig, jnst som mina tjänare alltid gjort med
mig. Men nu har jag ändtligen börjat kväsa dem, och jag vill, att de
alla skola veta, att jag hädanefter ämnar skicka dem till tukthuset, den
ena så väl som den andra, om de inte taga sig i akt.”
Och Marie såg sig omkring med stränga blickar.
Jane kände sig kuslig till mods vid detta tal, hvilket hon tog åt sig
såsom särskildt riktadt åt henne. Miss Ofelia såg ut som om hon varit
fårdig att ge ett ampert svar; men inseende det gagnlösa uti ett vidare
meningsbyte med den lika oresonliga som hjärtlösa Marie bet hon be¬
slutsamt ihop läpparne och lämnade rummet.
Det var henne svårt att återvända till Rosa med oförrättadt ärende;
men hvad varatt göra? Icke många minuter därefter kom en af de
manlige tjänarne med bud från Marie, att Rosa skulle följa med honom
till prygelhuset, och dit fördes hon äfven i trots af alla tårar och böner.
Några dagar efter ofvan skildrade händelse stod Tom på verandan,
försjunken i tankar, då Adolf kom fram till honom. Adolf, som allt
sedan sin husbondes bortgång varit ytterst modstulen och bedröfvad,
visste, att han alltid varit ett föremål för Maries misshag; men så länge
St. Clare lefde, hade han brytt sig föga därom. Nu, när hans gode herre
var borta, gick han omkring i en ständig ovisshet och ängslan för mat¬
moderns hämd. Marie hade haft flera öfverläggningar med sin advo¬
kat ; och efter rådgöring med sin svåger hade hon beslutit sälja palat¬
set och alla tjänarne utom dem, som hon medfört från föräldrahemmet.
Dessa ämnade hon taga med sig och återvända till sin fars plantage.
“ Vet du, Tom, att vi alla komma att säljas?” frågade Adolf.
“ Nej ; hur har du fått veta det? ” genmälte Tom.
“ Jag gömde mig bakom gardinerna, när missis talade med advokaten.
Inom några dagar skola vi alla skickas bort och säljas på auktion.”
“Ske Guds vilje! ” sade Tom, i det han lade händerna i kors öfver
bröstet och suckade tungt.
“ Vi få aldrig en så god husbonde mer,” fortfor Adolf i bedröfvad
ton ; “ men jag vill mycket hällre bli såld än stanna kvar hos missis.”
Tom gick sakta därifrån ; hans hjärta var öfverfullt. Hoppet om
frihet och tanken på hustru och barn framträdde för hans tåliga sinne
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
