Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XXIX. De värnlösa
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
516 ONKEL TOMS STUGA.
på ungefär samma sätt som då sjömannen, hvilken förliser utanför sin
hembygds kust, öfver de svarta vågorna uppfångar en sista skymt af
tornspiran och de kära taken i sin f ödelseby. Han tryckte händerna
hårdt mot bröstet, sväljde de bittra tårarne och försökte bedja. Den
stackars hederlige gossen hade med en sådan märkvärdig förkärlek fäst
sig vid det nyligen väckta hoppet om frihet, att han hade en svår strid
att utstå; och ju ifrigare han bad: “ Ske din vilje!” desto svårare
kändes det för honom.
Han uppsökte Miss Ofelia, hvilken allt sedan Evas död visat honom
en synnerlig, med aktning blandad vänlighet.
“Miss Felia,” sade han, “ master St. Clare lofvade mig friheten.
Han sade mig, att han redan börjat vidtaga anstalter därför; och om
Miss Fel ia ville vara så god och tala med missis om saken, så kanske
hon fullföljde den, eftersom det var master St. Clares vilja.”
“ Jag skall tala för dig, Tom, och göra allt hvad jag kan,” svarade
Miss Ofelia. “Men om det beror på Mrs. St. Clare, så hyser jag inte
stora förhoppningar för din räkning, min stackars gosse. Jag skall
i alla fall göra ett försök.”
Detta samtal ägde rum vid den tid, då Miss Ofelia var sysselsatt med
förberedelser för sin hemresa.
Under allvarligt öfvervägande af saken kom hon att tänka på, det
hon möjligen förifrat sig under sitt förra samtal med Marie, och beslöt
därför att nu gå försiktigare till väga. Hon gick med sin stickstrumpa
till Maries rum i bästa afsikt att göra sig så angenäm som möjligt och
att framställa Toms sak med all den diplomatiska skicklighet, hvaraf
hon var mäktig.
Marie låg på sin soffa med armbågen stödd mot kuddarne, under det
Jane, som nyss hemkommit från staden, bredde ut en mängd svarta
tygprof framför henne.
“ Det här ser bra ut,” sade Marie, utväljande ett. “ Jag undrar
bara, om det är riktigt passande till sorgklädning.”
“ Jo visst, missis,” inföll Jane ifrigt; generalskan Derbennon bar en
klädning af precis samma tyg i somras, då hon sörjde generalen. Det
såg så vådligt stiligt ut.”
“Hvad tycker du, kusin?” sporde Marie, i det hon såg på Miss
Ofelia.
“ Det är en modesak, antager jag,” genmälte Miss Ofelia. “ Du
förstår dig helt säkert på sådant bättre än jag.”
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
