Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XXXIV. Kvarteronkvinnans historia
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
580 ONKEL TOMS STUGA.
falle att uppgöra sina spelskulder, hvilka stodo i vägen för lians till¬
tänkta giftermål med den andra kvinnan. Ock han sålde oss! Han
sade mig en dag, att han måste resa bort på ett par eller tre veckor i
angelägna affärer, men att han skulle komma tillbaka så fort som
möjligt. Hans röst ljöd vänligare än vanligt; men jag visste nog, hur
det var fatt! Jag visste, att min timme hade slagit —jag var som för¬
stenad och kunde hvarken tala eller lätta mitt hjärta med tårar. Henry
kysste mig och barnen upprepade gånger, hvarefter han gick ut. Jag
såg honom stiga till häst och följde honom med ögonen, tills han var ur
sikte; då svimmade jag och föll till golfvet.
“ Sedan infann sig han, den eländige skurken, för att bemäktiga sig
oss. Han sade mig, att han köpt mig och barnen, samt visade
köpehandlingen. Jag nedkallade Guds straffdom öfver honom och
sade, att jag förr ville dö än lefva tillsammans med honom.
“ Som ni behagar,” sade han ; “men om ni inte uppför er förståndigt,
säljer jag edra barn, så att ni aldrig mer får återse dem.” Han sade
vidare, att han första gången han såg mig fattat beslutet att äga mig ;
att han med afsikt dragit Henry ut och låtit honom skuldsätta sig, på
det han skulle bli nödsakad att sälja mig; att han lagat så, att Henry
förälskat sig i en annan kvinna; samt att jag efter allt detta borde
kunna förstå, det han inte ämnade uppge sin med så mycken möda och
så mycket tålamod genomförda plan för några tårars och nyckers skull.
“Jag måste ge vika, ty mina händer voro bundna . . . Och så
hade han ju mina barn i sitt våld! Närhälst jag i något afseende mot¬
satte mig hans vilja, talade han om att sälja dem och fick mig därigenom
så undergifven han kunde önska. O, hvilket förfärligt lif var ej detta !
Att vara bunden till kropp och själ vid en man, som jag hatade!
“ Min enda glädje var att läsa med Henry, leka och dansa med
honom samt sjunga för honom ; men allt hvad jag nödgades göra för
min tyrann, var mig olidligt — och likväl vågade jag inte neka honom
någonting. Han var i allmänhet mycket befallande, och mot barnen
var han alltid sträng. Elise var ett litet blygt barn, men Henry var
djärf och häftig liksom fadern och svår att fa bukt med. Butler såg
alltid bara fel hos gossen och bannade honom ständigt, hvarför jag
lefde i daglig fruktan och ångest. Jag försökte göra gossen ödmjuk
och undergifven mot vår förtryckare; jag sökte hålla honom borta ur
hans åsyn så mycket som möjligt, ty mina barn voro nu mitt allt, och
jag fasade för att blifva skild från dem. Men ingenting hjälpte — han
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
