Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XXXVII. Ändtligen fria!
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ONKEL TOMS STUGA. 615
sig ned öfver den frie mannens hufvudgärd, då han går till hvila
under skyddet af lagar hvilka tillförsäkra honom de rättigheter Gud
själf har gifvit åt människan ? Huru vackert och dyrbart var ej för
denna moder hennes slumrande barns ansikte — ännu vackare och
kärare genom minnet af så många gemensamma, nu lyckligt öfver-
ståndn a faror! Huru omöjligt var det ej att sofva i den öfver-
väldigande känslan af så mycken lycka och välsignelse ! Och likväl
ägde dessa båda ej ens en tumsbredd jord ; ej ett tak, som de kunde
kalla sitt; ej en cent på fickan, ty deras resor hade kostat dem ända till
sista centen af deras pängar. De voro som fåglarne under himmelen
och liljorna på marken — men ändock kunde de ej sofva för glädje.
O, I alle, som beröfven människor friheten —huru skolen I kunna
svara därför inför Gud?
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
