Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XXXVIII. Segern
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
TRETTIOÅTTONDE KAPITLET.
SEGERN.
“Gud vare tack, som gifver oss
segern ! ”
AR icke mången af oss i sorgens och bedröfvelsens stun¬
der tyckt, att det skulle vara vida lättare att dö än att
lefva ? När martyren står ansikte mot ansikte med en
grym och kvalfull död, finner han i själfva öfvermåttet
af sin olycka någonting eggande och kraftingifvande.
Han fylles af en liflig hänförelse, en svärmisk glöd, som
förmår hålla honom upprätt under det fruktansvärda
kroppsliga lidande, genom hvilket han måste ingå i
den eviga härligheten och hvilan.
Men att lefva och dag efter dag uthärda en bitter, förödmjuknande
träldom och samtidigt vara utsatt för en samvetslös, hämdgirig bödels
dagliga misshandel, under det hvarje nerv förslöas och hvarje ädlare
känsla småningom förkväfves; detta hjärtats oupphörliga, ödeläggande
martyskap; detta det inre lifvets dagliga, långsamma förblödande,
droppe efter droppe, timme efter timme — se där det verkliga eldprofvet
för en mans eller en kvinnas karaktär!
När Tom stod inför sin plågoande, hörde hans hotelser och kände
sig öfvertgad om, att hans sista stund nu vore kommen, svällde hans
hjärta af mod, och han tyckte sig kunna uthärda hvad som hälst, både
tortyr och eld, i vissheten att där bortom väntade himmelen och hans så
högt älskade Herre. Men när Legree aflägsnat sig och öfver-
retningen slappats, återvände smärtan i Toms trötta och sönderbråkade
lemmar och därmed jämväl känslan af hans ytterligt förnedrade3
C616)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
