Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - F - Fund ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Fund
— 241 —
Fylla
Fund, m. 1. Uppfinning, påfund. [Isl.
fundr.] så skole wij icke tenckia, at
Guddomen är lijk widh guld och silffuer eller
stenar konsteligha vthugna, eller widh
menniskors fund. Ap. gern. 17:29. hwarken
Christus eller apostlanar någhon lärdom
eller befalning ther vm giffuit haffua, vtan
är en claar menniskios fund. O. Petri
Sakr. 19 b. naturens vijse fund Har tilldehlt
hvar och en ett särskilt egit pund. Düben
Boil. skald. 2. Reverberer ugnar ... synes
mig kunna passera för en af de nyttigste
funder at spara veden. U. Hjärne Ved. 25.
— 2. Påfund, anslag. Begynnar han nw
paa nyth brwka sin gambla fwndh med hotth,
trwgh och wnsägn. Gust. 1 reg. 4:15.
leed-saga oss i alla stund, at wij vndfly die^uuls
fund. Psalmb. 1536 64. the Danskes fund,
Thet är falskheet aff hiertans grund. En
.liten Crön. E8b. Jfr Ny.
Fundera, tr. Grunda, grundlägga.
Egypten, jfrå then tijdh thet funderat wardt in
til nu. 2 Mos. 9:18.
Fundighet, f. Fint, list. [T. fündigkeit.]
när de (.Danskarne) hafva varit trötte af krig
och örlig, och intet kunnat uträtta til at eröfra
detta konungariket med mackt, då brukade
de den fundighet, at de giorde på någon tid
en falsk fred. Tegel Er. 14 hist. 178.
Fundrik, adj. Uppfinningsrik, konstrik.
fundrijka poeter. U. Hjärne Orth. 18.
Funk, Funke, m. Lättsinnig,
utsväfvande, oförskämd karl, "gök", "junker". [T.
funk, funke.] en welligh Funcke och grott
Hans. A. Simonis V 4 a. onyttighe munkar,
Caniker och slijka funkar. Prytz Gust. 1
G 3 a. Prelater, sådana funckar, Som lefva
i så vällust stoor. Ders. Giör hvad dig
rinner i hug: ty dig och dijn-lijka Funkar
Skrifven är ingen lag. Stjernhjelm Here.
252. Landzdommaren heet Magnus Munk,
Som var en listigh man och funk. Olfson
Christiern 155. Hwadh tycker tigh, stoore
Norbagge, En väldigh Funke. S. Brasck T.
krig. E l a. Är jagh icke een Funke braff,
Som så i dryck ey sviiker. Ders. I 2 b. Jagh
kan ey eensligh vara, Allena som en munk,
Ty mina ögon klara Begära en brafver Funck.
Visa (1642). funkars tal, Med sin politess
samt air martial, Lät dig ej bedraga. Sv.
forns. 3: 64.
Funka, intr. Lefva lättsinnigt,
utsväfvande, slösaktigt. När himlen hade mig
med mycket godt beskiänkt, Då funcka’,
pruncka’ iag, iag armer, obetänckt; Jag öste,
slöste fort, trodd’ ey, det skull’ bli alt.
Columbus Vitt. 72. Jfr Rietz.
Funka, intr. [T. funken.] 1. Kasta
gnistor. Sathanas ... haffuer funkat om kring
sigh medh ögonen. P. J. Gothus Hub. 99.
— 2. Lysa, tindra, the [stjernorna) ä idel
eld ... Förty the kunna så på vida himlen
funka. Spegel Guds verk 153.
Funkla, intr. Blänka. [T. funkeln.] Min
krona funklar ei af guld och dyra stenar.
S. E. Brenner Jesu pin. 62. Hofvets ring
så funklar af brillanter. Dalin Vitt. 4: 358.
Furd, adj. Förskräcklig, faslig. Spegel
Ordlista till G. verk. [Jfr Isl. furtia,
spöksyn, vidunder.] låter Herren och sin grymma
tordöön höra, Som kan the furdaste i
bergens giar köra. Spegel Guds verk 78.
Furera, tr. Inqvartera. [T. furieren.]
Then som sigh förrerar och aflägger till
här-berge annorstädes än han af förreraren
beskedd varder. Schmedeman Just. 47 (1569).
en Konungs eller Furstes öfverste
qvarter-mästare eller furerare ... ville furera och
omläggia honom til itt losemente.
Schroderus Hoflef. 131.
Furerare, m. Furir. skall förriaren
be-stella hvariom och enom losement och
her-berge. Schmedeman Just. 93 (1590). Se
vidare under Fur era.
Furublåsa, f. Skuta af furu. Wij täcke
tig icke heller stort för then Fureblåse, som
tu i fiord ... lätt bygge till wort behoff, han
dugde en ringe ting. Fin. handl. 6:206 (1541).
the finske fureblåser ... eller andre skip the
ther kunne flyta på grunt watn. RR171& 1542.
söker störste parten at niuta denna
frijhee-ten [i afs. på tull) icke medh skepp, uthan
medh slemma skutor och furublåser.
Stjernman Com. 2:244 (1640), 357 (1643).
Furu-blåsa. furufarkost, ein Förenschiff oder
Fahrzeug. Lind Ord.
Furufnatt, m. Ekorre. Sv. folkv. 1: 467;
2: 413.
Fust, f. Ett mindre fartyg, som vid
flottan nyttjades till rekognoscering, avisjakt.
[M.lat. fusta, F.T. fuste. Se Grimm IVört.]
Benämningen förekommer på 1500-talet.
Murberg Kläd. 113.
Fusthammare, m. Stridshammare. [Mnt.
vusthamer, T. fausthammer.] Fwsthambrer
eeth dwssin, huilke ... thw må deele vtth
både ebland hingxte rijdere och andre, som
till hesth emott fienderne brugte bliffue
skole. Fin. handl. 8:342 (1555). han högh
honom ett holl i hwffuudett medh enn
fust-hammer. Hist. handl. 13. 1:208 (1565).
Fy, interj. pfui, skam! jag blygs att saken
närmer gå. Kolmodin Qv. sp. 1:131.
Fyka, se Fjuka.
Fyker, adj. (?) Jfr Fö k. Ey satte heller
min fadher migh hyt, Att iagh skulle löpa hyt
eller tytt Medh horoährende och älskogz
breeff. Migh ångrar, iagh ey vidh scholan
bleff: Der kunde iagh något annat lära, Än
sådana fykre tidender bära. Tisbe 31.
Fylla, f. 1. j skolen sådana idhart
Heff-offer hålla såsom j gåffue korn aff ladhonne,
och fyllo aff pressen. 4 Mos. 18:27. (Glossa :
Fyllo, Thet är most, wijn, olio, och annat
sådant. — Luther: fülle. Öfv. 1878:
förstling.) — 2. Fylleri, man icke någhot håller
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
