Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - H - Holmisk ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Holmisk
— 382 —
Horekläpp
Holmisk, adj. Stockholmsk, skal han
(myntmästaren) giffua oss iij mark Holniska(!)
wtaff hwar lödig mark fijn silffwer. Gust. 1
reg. 1:207.
Holsjö, m. Hög sjö. (Se Hol, adj. 3.)
På södher sijdhan (om skäret) är diupt nogh,
när ther går någhon holsjö, bryter han på
grundet. J. Månsson 22. Vid Caput Cantij
een grymmer holsiö svallar. Spegel G.
verk 95.
Holsten, m. Eg. urhålkad sten. [Mnt.
holsten.] wore tränge inlopp in til stadhen,
hwilke ganske farlighe wore för the stoore
klipper och Holsteners skuld som under
watnet låghe. Lælius Res. 1:222. ett skiep
... står på refvet fast och ibland holla
stee-nar. Rosenfeldt Vitt. 252.
Holster, m. pl. Holsteinare. och
twin-gades thet landet ganska hårdeliga aff the
Holster. O. Petri Kr. 124.
Holstungen, p. adj. Genomborrad.
Hol-stwnghen j sidana meth hwasso spiwth.
Tideb. 102.
Holtegel, n. Tegelpanna. [T. hohlziegel.]
Imbrex, imbricium, holtegel. Var. rer. voc.
G 5 a. på thett att stadenn måtte therutaf
bliffue thess annseenligere, så see wij för
godtt ann, att thu lather täckian medh
hool-tegel. Hist. bibi. 2:188 (1575). om än så
många diefflar j stadhen woro, som holteghel
på hwstacken äro. P. P. Gothus Köa.
Stormväder ... kastar holteglen och steenarna
aff taaken. P. J. Gothus Poll. X 7 b.
Homa, se Hum ma.
Homeja, se Hofmeja.
Hon, pron. Hona. vipera ... är itt aff
thet wersta orma slectet, och haffuer thenne
natwr, athi natwrlighe samblendingen biter
thet hon är mannenom huffuudet aff. NT
1526 försp. 6a. Jfr Han.
Honungsfogel, m. Bi. honungzfoglen
... af åtskillige blommor sötma utsuger och
där af tidigt en söt honung arbeter.
Hermelin D5a. Den söta blomstermust, som
honungsfoglar brygga I tunnor utaf vax, dem
de rätt artigt bygga. Kolmodin Qy. sp. 2: 816.
Honungspredikare, m. Reffueswantzer
och hånogz predikare. P. Erici 2:62 b.
Hop, m. Hopom, medhopom,
hoptals, hopvis, dieffuulen ... driffuer siälanar
hopom til heluitis. P. Erici 1:215 a. hwadh
wij nu haffuom j thetta liffuet, styckewijs j
creaturen, och icke ther aff mätte wärde,
thet skole wij alt ther haffua hopom j Gudhi.
2:16 a. silffuer skal tigh medh hopom ti
1-falla. Job 22:25. iagh skal vpweckia stoor
folck medh hopom vthu noordlandet. Jer.
50: 9. backar vpkastàdhe widh wäghen, ther
man the slagna medh hopom vnder begraffuet
hadhe. 1 Macc. 11:4. — 1 hop, i hopom,
tillhopa, tillsammans: alla christtroogna
menniskor ... thesamma alle j hoop är then
hel-gha kyrkia. O. Petri Men. fall E 6 b. alla
godha gerninga som all helgon j hoop noghon
tijdh giordt haffwa. 1 Post. 73 a. Tå the nu
j hopom föllo in til honom, vndlop han.
2 Macc. 14:43. Wij som wenligha vmginges
inbyrdes medh hwar annan, wij wandradhe
vthi gudz huse j hopom. Dav. ps. 1536 55:15.
Hopig, adj. Ymnig. [T. häufig.] hopigt
skogshugg. Stjernman Com. 3:161 (1663).
tiärans hoopige tilverckande mycket
incom-moderar them . . . som medh dhen varan
drifve sin handel. Riksd. 2:1524 (1664).
Hopigt, adv. Talrikt, ymnigt, deras
klage-måhl der öfver så hopigt inkommer.
Stjernman Riksd. 2:1399 (1660). Zigeuner begynne
hopigdt sigh låta se uthi landet. Com. 3: 69
(1662). Tiäran på någre åhrs tijdh skal vara
så hopigt tilvärkat ... at consumptionen och
afgången omöijeligen kan deremot förmodas
blifva proportionerat. 3:160 (1663). medlen
gå desto hopigare uth. 3:411 (1666).
Hoppa, tr. och intr. Hoppas. [Mnt.
hoperi; T. hojfen.] hoppet om thet synes, är
thet icke hopp, ty huru kan man hoppa thet
man seer? NT 1526 Rom. 8: 24. hon hoppar
på gudh. Ders. 1 Tim. 5: 5. then onde
haffuer intet til hoppande. Ord. 24: 20.
Hoppas, dep. Therföre hoppas til (på)
tigh the som titt nampn kenna. Ps. 9:11.
Honom hoppas migh (hoppas jag) nu senda.
Philipp. 2:23.
Hoppman, m. Höfvitsmän,
befälhafvare. [T. hauptmann.] Hoppman,
castel-lanus. Schroderus Lex. 99. Guberneur
eller Hoppman pågräntzfästningerne.
Stjernman Riksd. 2: 910 (1634). ,
Hoppning, f. Förhoppning. [T. [-hoff-nung.]-] {+hoff-
nung.]+} them tå all hoppning oss till att
öfvervinna afskurin är. Gust. Adolf Skr.
111. gick jag till segels medh godh vindh
och hoppning snart till mitt föresatte mål att
komma. Ders. 487. Bemälte ständer lefva
uthi underdånig hopning ... at Hans Kongl.
M:tt tager sine trogne undersåthare under
sin Kongl, protection. Stjernman Riksd.
2:1410 (1662).
Hoppstor, adj. thet hafver gifvit mig
mod och styrckio i hiertat, thet. hafver giordt
mig hoppstoran. Svedberg Ödn. b 4 b.
Hopvefla, tr. Hopveckla, hoprulla.
Fjärilens tunga ... hopveflas som en rullfiäder.
Linné Tal 14. hopvefla sina blan. Ders. 18.
Hor, n. Afguderi, bedriffuo hoor medh
andra gudhar, och bådho til them. Dom.
2:17. the som jfrå tigh (Gud) wijka the
skola förgåås, tu förgör alla the som emoot
tigh hoor bedriffua. Ps. 73:27.
Horekläpp, m. Horunge, då bad
Söff-ring Norby Bärnn van Mälen till sijn
hore-kläpz fadder in utij Wisby stadh. HSH 2:38.
Prestherne . . . församble rijkedommer till
theris horekläpper, szom i then landzendenn
(Finland) och annerstädz mykett ske pläger.
Thyselius Handl. 2: 266 (1545). Jfr Kläpp.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
