Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - H - Horenson ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Horenson
— 383 —
Hostan
Horenson, m. Horson. [Mnt. horensone.
Se Schlyter Ord.] Huilkin ... then annan
kallar oqwämdz ordh ... szåsom är
horen-sonn eller skökiesonn. Skråord. 236 (154 5).
En hoorenson, Reynicker rödh, iagh leet
migh bedåra. R. Foss 270. Jfr Härjanson.
Horeri, n. Afguderi, löpa j horerij effter
landzens fremmande Gudhar. 5 Mos. 31:16.
tin Gudz tienist är itt horerij emoot tin
Gudh. Hos. 9:1.
Horfva, f. Täppa, vreet, septum.
Schro-derus^Lex. 8. Jfr Rietz Horva.
Horisk, adj. 1. Horaktig, elska then
bolerska och horiska quinnona. Hos. 3:1.
— 2. Afgudisk. iagh förkrossat haffuer
theras horiska hierta, thet jfrå migh wijkit är,
och theras horiska öghon som effter theras
affgudhar seedt haffua. Hes. 6: 9. thet horiska
affgudhiska folcket. Försp. till Hos.
Horka, f. Ett slags fisk. Spegel G.
verk 197. (Aasen Hork, m. Perca cernua.)
Horkrog, m. Horhus, somblig aff the
nunnor äre kompne wdj oppenbare horkrog.
Gust. 1 reg. 6: 861. Horevärdar... som hålla
horekrogar. Comenius Tung. 827.
Hoore-kroo. Helsingius. offentelige Lupanaria
eller hoorkrogar. Laurelius Påf. anat. 242.
Horkrögare, m. Horhusvärd.
Helsingius.
Horn, n. the begynna haffwa hornen j
siidhon på hwar annen. Gust. 1 reg. 10:309.
han ... hade ett horn i sidan på honom.
Sylvius Curt. 667.
Hornad, p. adj. Försedd med horn,
be-hornad. en hornad hiort. Kolmodin Qy.
sp. 2:81. ett ofatt hornadt djur.
Silverstolpe 227.
Hornbagge, m. Scarabeus lucanus. Var.
rer. voc. Q 2 a.
Hornbest, m. Hanrej. du har gjort mig
till en hornbest. Missförst. 42.
Horngubben, m. Djefvulen, du håller
din gambla sång Rett som store horngubbens
sugga. Bèronius C l a.
Hornkant, m. Bågarne voro dels
stålbågar, dels hornbågar, som ock fingo heta
hornkanter. Adlersparre Afh. 225.
Hornot, adj. Försedd med horn. [Isl.
hornöttr.] hornot diwr. P. Erici 3: 70 b.
Mosi hornotta ansichte. 2:365 b.
Horpare, m. Harpspelare. [Isl. harpari.
N. horpa, harpa.] Orpheus ... var en
horpare eller spelman. Rudbeck Atl. 1:680.
Horpös, m. Harts; beck. [Mnt.
har-pois; Isl. harpeis; D. harpix.] horpöss,
terpentin och thiære. Gust. 1 reg. 4: 31.
Ge-meent beek eller hårpex. A. Månsson
Pract. 16.
Horpösa, tr. Hårdpösa et käril innan til,
ein höltzern Geschirr inwendig mit Hartz
oder Pech glasüren. Hårdpösa (talga) et
skjepp, ein Schiff mit Inschlitt bestreichen
so weit es im Wasser geht. Lind Ord.
Horqvinna, f. horkarler och horqvinnor.
Carl IX Bevis K 3 a.
Hors, n. Galande. Thet trötta stackars
folck tu (tuppen) väcker med titt horss.
Kolmodin Qy. sk. 1:136.
Hors, n. Horsa, f. Sto eller Häst. [Isl.
hors, n.] itt hors (sto). Var. rer. voc. P 7 a.
horss, stodh, equa. Comenius Tung. index.
Määr (märr), Hors, Equa. Schroderus
Lex. 56. theres hoop, som openbara
Euan-gelij fiendar ... äro, dagligen ifrå Påweske
scholer, såsom aff Troieborgs horsa
vth-slupne, medh hopom ökas. A. Andreæ
Försp. till L. Petri Kyrkost. B 3 b. Min häst
och hårsa haa the bortrijdit. S. Brasck
T. krig. Dia. jag rår ju göra med mitt
hors hvad jag vil. Dalin Vitt. II. 6:106.
De arma stackars hors man dängde släng
på släng. Livin 95.
Horta, se Hörta.
Horvinkel, m. Horhus. [T. hurenwinkel.]
Haffuer han ... bortmist sijn ähra i
hore-vincklar. Leuchowius 135.
Hos, 1. prep. Bredvid, ith berg ther lågh
strax hosz skeppen. Svart Kr. 62. en stoer
skogh ther ligger hardt hoes. Ders. 140. —
2. adv. Tillstädes, närvarande, (vi
begäre)-att thu bliffwer hosz när sölffret nidsmeltis.
RR 9/t 1544.
Hosa, Huså, pl. -or, f. Strumpa;
benkläder (utgörande både byxor och strumpor).
[Isl. Äosa.] Sandalium, hosa som sola är
vnder. Var. rer. voc. Fia. Hosa, strumpa,
Caliga. Schroderus Lex. 27. Han är rätt
fram som foter i huså. Grubb 305. Tibialia,
hosor. Caliga idem. Var. rer. voc. E 5 a.
Hossor, Hussor, vestimenta pedalia, quorum
partes sunt fæmoralia Bracka, et tibialia
Strumpor. Helsingius. 1 par vadmals
hos-ser. Skråord. 313 (1546). een klädningh som
war wtaff suart sammet, både hosor och troia.
Rääf Ydre 3: 414 (1594). Fötterne äre färdigh
och skoor på hwser (d. v. s. jag är resfärdig,.
resklädd). S. Brasck Förl. sonen H 2 b.
Hosfoga, tr. Bifoga, fergan är ej noog,
Gud hafver och ther jämte Hoosfogat herlig
kraft som vi ther uhr må hemta. Spegel
G. verk 127.
Hosoband, n. Strumpband. Fascia
cru-ralis, hosoband. Var. rer. voc. E 5 a.
Hosokläde, n. Kläde till hosor. mykit
kiortelkläde och husukläde han åhrliga
vth-skiffter. P. Erici 2:265 b.
Hospitalselska, f. Hospitals älska eller
spitälska. Lindestolpe Frans. 9.
Hossittare, m. Bisittare. Hoossittiare,
assessor. Helsingius.
Hostafull, adj. Herr Ture bleff, när the
Svenske skulle sigh försvara, så måållöös
och hostafull, at han icke kunde framföra
ett ord. Phrygius Agon 18.
Hostan, f. Hosta. Tussis, hostan. Van
rer. voc. B 4 b.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
