Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - R - Rotenskap ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Rotenskap
— 684 —
Rulteduk
Rotenskap, m. och n. 1.
Sammanrot-ning, myteri, uppstudsighet. [Fsv. [-rot(en)-skap[er).]-] {+rot(en)-
skap[er).]+} Hvilken sigh uti rottenskap
til-sammans förbinder, fira, sex eller flere eller
ferre emot oss, vår Marskalck, fodermarsk,
ryttmestare, stallmestare heller andre vore
fougter. Schmedeman Just. 17 (1544). Schall
ingen fördriiste siig til att biwde siig vdi
Rothenskap, sså att ther wtaff fororsakes
någen twädrecht eller anned obestandh. Fin.
handl. 3:224 (1555). dhå haffwe the strax
anrättedt mytterij och slaget sigh i
rothen-schap. Hist. handl. 13. 1:230 (1566). fredh
och enigheet hålla ... emoot allehanda
s’.cade-ligh twedregt, twist och rotenskap. P. Erici
5:227 a. grofwa synder och laster begåss
widh gården .. . med perlemente, olydnat och
rotenskap. Brahe Oecon. 82. — 2. Parti.
Secter och rotenskaper. Balck Catech.
(föret, a 2 a). Påwedömet sampt alla andra
rottenskaper. Ders. Q’2 b. thet fördömda
rotenskapet Jesuiter. Ders. Bb 4 a.
Rotera sig, refl. Sammanrota sig. wåre
fijender eller owenner her inrijkis eller
vt-rijkis wille sig med någen vppenbar eller
hemlig stemplan ... emott oss ... vpsettie,
förbinde, rothere eller förknippe. Fin. handl.
8:81 (1551). Hvilke som rotere sig inbördes,
anten två eller tre, med hele eller halfve
roter flere eller fierre, till at emillan sig
inbördes giöra något perlemente.
Schmedeman Just. 39 (1560). de sigh sammansambla
och rotera, giörandes på gatorne rumor och
oliudh. Stjernman Com. 3:598 (1667).
Rotering, f. Sammanrotning. Så gifve
och de i en och annan landsände upståndne
oplopp ... rijket ingen ringa fara ... i
be-trachtande af sådane roteringers och menige
mans sammanlopps egenskap, natur och
sedvanlige effect. Stjernman Riksd. bih. 808
(1639).
Rotesälle, m. 1. Medlem af en rote.
Den som blef utur roten til knekt förordnad,
fick af sina rotesällar en viss lega.
Frosterus Krigslagf. 1: 67. — 2. Kamrat,
stallbroder. Johan von Leyde ... sampt hans
rootesällar. Phrygius Föret, till P. Svarts
ärepred. 23. Räfven ... varder aff then giruge
otrogne Ulff, sin rottselle och stallbroder
bedragen. R. Foss 29.
Rotmästare, m. Hufvudman för en rote.
[Mnt. rotmester.] ther vthaff rottenskap,
secter och twedrecht vpkomma, at then ene
then andra pockar och fördömer för sin
root-mestare. Balck Cateeh. L i b. Gemeene
man (i städèrna) är fördeeld i rootar, och
har sine rootmästare. Comenius Tung. 654.
Rotna, Rottna, intr. Ruttna. [Isl. rotna.]
jtt lijk kan icke länger wara än at thet jw
j tridie daghen begynnar rotna. O. Petri
1 Post. 11 b. Mijn såår luchta och rotna.
Ps. 38:6. Han skal rottna och luchta. Joel
2: 20.
Rott, se Råt.
Rottekrut, n. Råttgift. [Mnt. rottenkrut,
T. rattenkraut.] svärd, rep, ell’ rottekrut
Plä dem, som brådtom ha, snart bringa till
ett slut. S. Triewald 93.
Rotteri, n. Sammanrotning,
samman-gaddning. [D. =, Mnt. rotterie, T. rotterei.]
rotterij och uproor. Stjernman Riksd. bih.
59 (1546). the som itt förbund medh hvar
annan göra vilia, the skola på ingen ting
mera achta, än på thet gemena bästa. Eliest
när man allenast egen nytto sökia vil, så är
thet intet förbund, utan itt ondt rotterij. R.
Foss 28. Lät oss icke komma vthi
mångahanda meeningar och misförståndh om tin
helgha wilie, therutaff secter och rotterij
kommer. P. J. Gothus Bön. Sea.
Rottna, se Rotna.
Rottnelse, f. Förruttnelse, the smorde
the dödas kroppar, förmedels hvilket
smörande the kunde lenge förvahras emot
rottnelse. Svedberg Sabb. ro 2:1208.
Rua, Ruga, intr. och tr. Rufva, hönan
kycklingar i äggen ruar op. Spegel Tillsl.
par. 81. jag ruade then genom kalla kropp.
Kolmodin Qv. sp. 1:474. En höna som
rugar ägg. Lind Ord. Förrn sommarens
brand ur dess fjällar kan truga Halfäring, ses
vintern re’n öfver dem ruga. Ling ^4s. 41.
Rudass, se Rundass.
Rug, adj. Rå, oberedd. [D. ru[g), Mnt.
ruge, T. rauh.] Klar talg — Rug talg.
Stjernman Com. 1:172 (1560).
Ruga, v., se Rua.
Ruga, f. 1. Rufva, sårskorpa. At tagha
rughon aff fresmon {bölden). B. Olavi 115 b.
När etterbolden groor ihoop, öfverdrages han
med rugu. Comenius Tung. 319. Här blefvo
nya sår i gamla skador gifna, Och utaf dubbla
hugg de späda rugor rifna. Kolmodin Qv.
sp. 1:316. rugan rifves bort, som onda varet
giömt. 2:79. Ruga växer öfver detta sår.
Malmborg 178. — 2. Skorf. Rughu, Psora,
böser Grind. Schroderus Lex. 18.
Rugelse, f. Ruelse. Ånger och rugelse.
p. j. Gothus Bön. q 5 b. rugelse och
bät-ring. Synd. sp. D 7 a.
Rugevara, f. (se R u g.) ruge- eller
oarbetade rååvahrur. — tull... som dhen
ruge-vahran vid inkommande bort betala.
Stjernman Com. 4:284 (1680).
Rugga, tr. Röra, flytta. [Isl. rugga.]
Thet sitter fast, thet låter ej rugga sig hit
och thit. Lind Ord. Rietz.
Rugga, f. Brand i säd. Lind Ord. Rietz.
Rugläder, n. (Svart karduanartat
kalvläder? Jfr Kalkar under ru 2) Intet
tiänstehion dragé ... kardevans, rugläders,
... utan allenast af smordt eller gemeent
passere läders skor. HSH 31:79 (1661).
Rulla, intr. ruller åstadh medh wagnanar.
Jer. 46:9.
Rulleduk, m. [Mnt. rulledok, "Tuch, das
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
