Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - S - Skyldenär ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Skyldenär
— 751 —
Skynda
honom skylie äro i hans slecht. 4 Mos.
27: 11. mina brödher... som migh kötzligha
skylie äro. Rom. 9: 3. the öffuergåffuo både
hulla och skylla. L. Petri 2 Post. 22 a.
Skyldenär, m. Skuldenär. Han fan
strax en sin skyldener... och begynner
honom twinga, tina skuld betala full snart.
Psalmb. 1536 16. må gäldenären
(fordrings-egaren) sin skyldenär til rådstugu... stämme.
Stjernman Com. 1:698 (1617).
Skyldfolk, n. Slägtingar. [Isl.skyldfölk.]
for så på någre wickor vth i landet till sitt
skyldfolk. Svart Kr. 148.
Skyldfrände, m. Slägting. Dher gieste
han hemma sin moderbroder, Han hade eij
bättre skyldfrende. Sv. forns. 1:393.
Skyldig, adj. hon är skyldugh åt then
misgerningenne. 3 Mos. 5:17. så skal wår
siäl wara dödhen skyllugh för idher. Jos.
2: 14.
Skylding, f. Klagomål, beskyllning. [Mnt.
schuldinge.] handla medt oss om alla
skyl-dinger, brister och twist rijkenne på både
sijder mellan äre. Gust. 1 reg. 5:108.
Gö-staffs fogote ther nidre haffuer nogre skylling
til hanom, oc ther fore giort hinder på nogen
del som ... {honom) til hörer. H. Brask
{HSH 17:71).
Skyld man, m. Bio dsfdr vändt, slägting.
En Prester skal icke orena sigh på någhon
dödhan aff sitt folck {komma vid dess lik),
vthan på sin skyldman, then honom näst
tilkommer, såsom på sijn modher, på sin
fadher, på sin son, på sijn dotter, på sin
brodher, och på sijn syster. 3 Mos. 21:3.
Konungens förmyndare och skyldman. 2
Macc. 11:1. läta skyldmän få sin arffuedeel.
Syr. 42:3. hans (kon. Gustafs) skylman
och förfadher Kong. Carli. Svart Kr. 114.
Skyldnad, m. Skyldighet, pligt. Så fins
och de där ei sin skyldnad eftersatt. Frese 61.
Skylelse, f. hårit är henne (qvinnan)
giffuit till en skylelse. NT 1526 1 Cor. 11:15.
Skylla, Skulla, tr. [Fsv. skylda, skylla,
skulla, Isl. skylda, Mnt. schulden.] 1.
Af-kasta, ränta, thet godz han åtte ... årliga
skullade vj pund smör. Gust. 1 reg. 6:308.
en gårdh ... skyller v tönner korn och sex
skijllinge trädis penninger. 13:39. en
torpe-stadh ... som årligen skyller tre march ört:r.
Fin. handl. 7:150 (1545). — 2. Beskylla.
ingen menniskia kunde honom någhot skylla.
Syr. 46:2-2. Hwadh skyilar han tå oss? Rom.
9:19. han (Paulus) skylter wardt om någhor
spörsmål j theras Lagh. Ap. gern. 23:29.
om en then andra skyliar för någhon orett.
2 Mos. 22: 9. rychtet begynte gå starckare
och starckare om hans vpståndelse, för
hwilket Judarna ingen annan skyldade än
Lärjungarna. L. Petri 2 Post. 21 b. — 3.
Förskylla; vara skyldig. Så låtom oss då gå
att hylla den, Åt hvilken hyllningen med
rätta skylles. Geijer Macbeth 91. Er alla
•tack vi skylla och belöning. Ders. 106. Detta
välde skyller sin uppkomst lika mycket åt
fredens som krigets konster. Saml. skr. I.
7: 50.
Skylpa, f. Mussla. [Mnt. schulpe, scholpe.]
man ofvanst på kullen (af Vesuvius) funnit
skylpor, sneckor och skahl i stor myckenhet.
U. Hjärne Anl. 372.
Skylstånden, p. adj. Tu väl skylstånden
tå och gammal ungkarl blifver (neml. Jakob
1 väntan på Rakel). Kolmodin Qv. sp.
1:91.
Skym, adj. Skum. thet var ... i
sool-bergningen, så at thet begynte blifva skymt.
Schroderus J. M. kr. 331.
Skym, m(?). Töcken. The skole lijk en
skymm ok skugge skiött förgå. Lucidor
Ee 4 a.
Skymla, intr. Fördunklas. Hvad förr
med stort behag för ögon lekte blått,
Förvandlas, skymlar af, och blifver mörckegrått.
Kolmodin Qv. sp. 1:86.
Skymmelögd, p. adj. Skumögd. [Jfr
Fsv. skimbil.] thes lenger man leffuer, thes
meer förnötes thetta liffuet, ... Man warder
skymmelögder, lomhörder, tandalös. L. Petri
2 Post. 291 a.
Skymt, Skömt, n. Et skymt af himlens
Gud väl för hans ögon speglar, Som låckar
honom fram, at finna hvad som felar, Men
han vid skymtet blir, och faller therför ner..
Kolmodin Qv. sp. 1:328. Tu giör, at åter
jag af lifvet ser et skymt. 1:412. Rabanus
har ei sedt af Paradis ett skömt. Spegel
Öpp. par. 6.
Skymtslan, f. Undanskymmande, öfv
er-skylande? döm vthan all skymtzlan hwad
tu hoos tigh finner wara ondt och straffeligit,
så skalt tu wel förnimma, huru tu moste
slå titt huffuudh nidh, och ödmiuka tigh för
Gudh. L. Petri 2 Post. 159 a.
Skymtvis, adv. Men mänskors ovän såg
en skymt af Vasas öde; ... Åt Christierns
rädda själ han varning ville ge Af hvad han
skymtvis såg, och frukta’ kunna ske.
Bran-del Gust. 21. Han af sin fordna glans nu
skymtvis ville lysa. Ders. 10.
Skyna, tr. Skönja. [Fsv. skynia, Isl.
skynja, N. skyna.] mijn macht, hon är:
oförlijklig stoor: Thet hvar och en kan skyna.
Stjernhjelm Fredsafl 3 intr. ränna te rings
... At tu må skyns var’ af adeligh ätt, och
meer än en bonde. Here. 187. Profven är
konstrijk; skyns oft flärd uti glimmande
gull-glantz. Here. 436. Jfr Sköna.
Skynda, tr. 1. Tillskynda, åstadkomma„
winläggia sig att skynda någet argtt in på oss
eller vårt rike. Gust. 1 reg. 6:107. Achte
vppaa at oss ingen stempling skyndis her in
i Rikit. 6: 207. at i hållen eder kyrke herrer
ther til at the skynde gott i blandt then
meneman. 6:249. — 2. Påskynda, fortskynda~
Förskräckelsen skyndar mången til grafven.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
