Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - S - Spjutstång ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Spjutstång
— 794 —
Spotska
få blodpinnar, äro the ganska svage.
Brooc-man Hush. 3: 56.)
Spjutstång, f. Spjutskaft, lagh pläghar
liggia i spiwtstongs enda. O. Petri Kr. 76.
Spjutt, m. Sp jutta, f. Fläck. Et litet
järngrå» insect med svarta spiutter. Linné
Gotl. resa 273. Hiortar såg man här och
där gå hopetals, helt feta och gläntsande,
med hvita spiuttor beströdde, öl. resa 65.
Jfr Rietz.
Splita, tr. 1. Splittra. [Mnt. spliten.]
splijtande åske slagh. L. Petri Jes. proph.
30:30. — 2. Dela, söndra, splite folckitt i
små hoper. RR iah 1542. tycker oss
gan-ske vrådeligit ware att splite wårt folck i
små hoper och rotwiss. RR’ 27/t 1542.
verlden är af dessa förbistringar hel splitad och
fördelt. Dalin Vitt.. II. 6: 51. — Refl. man
icke j läronne endregtigh är ... vthan spliter
sigh j många secter. P. Erici 5:228 a.
Splitaktig, adj. Oenig, tvedrägtig. vij och
våre naboor haffue stådt illa tilsammans eller
inbyrdes varit splijtachtige. Tegel Gust. 1
hist. 2:306. itt olycksamt och splijtachtigt
echtenskap. Schroderus Albert. 2:46.
Splitaktighet, f. Söndring, tvedrägt,
uth-rota alt kätterij och splijtachtigheet.
Schroderus Kegel. 146. kätterij och
splijtachtig-heeter uthrota, främja fred och roligheet
uthi församblingen. Sylvius Er. Ol. 476.
Splitning, f. Splittring, söndring,
oenighet. betenkendis hwad skada och förderff
then meneman och thetta riiket lidhit haffuer
j long förlidhen tid, aff inuertis splitningh.
Gust. 1 reg. 6:28.
Splitter, m. och n. 1. Splittra, spillra.
(strönihvirfveln) svälljer stock och stubb och
them moot klippan krossar, At splittrar flyta
kring. Spegel G. verk 103. Tå flyta
split-trarna som sönderbrutna pilar. Ders. Mitt
skepp blef mot ett berg i tusend spliter rifvit.
Celsius Ing. 5. — 2. Split, splittring,
tvedrägt. nogen splitter ... e mellom them (de
tyske legoknektarne) oc oss kommen ær för
sompt vtaff theris bettaling skyll,* then vj
them affkortat haffue. Gust. 1 reg. 1:270.
Han försågh (förutsåg) at j framtijdhen skulle
komma the som sådant spliter göra skulle.
Q. Petri Sakr. 17 a. Herren hadhe giordt
itt splitter j Israels slechter. Dom. 21:15.
itt splitter skedde j folkena. Sal. vish. 1536
18: 20.
Splittermakare, m. Som förorsakar
split. Syr. bok 1576 6 (glossa).
Spo sig, refl. Skynda sig. [Mnt. sik
spoden, T. sich sputen.] Röffuaren ... spoor
sigh vndan. Lælius Res. 1:249. — Spegel
Ord. Lind Ord. Rietz spudä.
Spok, n. 1. Spöke, vålnad. [Fsv., Mnt.
spok.] när the sågho honom gongande på
haffuet meente the thet hadhe warit itt spook.
NT 1526 Marc. 6:49. Wår mattfader går i
husett som ett spock. Doct. Simon 6. tå
kan en olärd tok Förvist inbilla sig thet
Adam var ett spok Och ingen menniskia.
Spegel Öpp. par. 5. — 2. Fågelskrämma.
såsom itt spook j trägårdenom intet förwara
kan, så äro ock theras trägudhar... til ingens
nyttighe. Bar. 6: 69. Jfr Ihre Dial.-lex.,
Rietz.
Spol, n. och m. Fena; ryggfena. [Jfr
Fsv. sporper (fisk)stjärt, Isl. sportir, m.] Alt
thet som spool och fiäll haffuer j flodher.
3 Mos. 11:9. 5 Mos. 14:9. när en gädda
eller annan fisk vil svälga någon abborre
eller girss, strax upresa the sina skarpa
taggota spolar. Colerus 1:67. Rietz spol.
Spole, m. Pinne (i en stege); spjele.
[Isl. spölr, spjele.] spolar til... stegan. P.
Erici 1: 60 b. en andeligh stegha och trappa
hengd aff himmelen nedh på iordena, medh
fyra åthskilieligh trappe stegh och spolar,
ther på Gudh stigher nedh til oss. 2:36 b.
Ho som på sådant vis förs i naturens skola,
Des kraft, omskiftande och underverckan ser,
Dens andachtsstega har hvart skipsel (hvar
skapad varelse) för en spola, På den han
skaparen kan nalkas mer och mer. S. E.
Brenner Dikt. 2:81. Spolarne i en grind.
Lind Ord.
Spolorm, m. Spolmask. [T. spulwurm.]
matkar och spolormar i lifvet. Colerus
1: 248.
Spordag, m. Spaning, underrättelse,
kunskap. [Fsv. spordagher; jfr Isl. [-spur-dagi.]-] {+spur-
dagi.]+} ui haffue fått spordag aff (om) Mester
Jören, att han skall icke wara lånkth j frå
håndenn. Gust. 1 reg. 6:113. vj haffue fått
spordag aff några gömer som hustrv Ingeborg
her Ture Jönssons hade nidsatt hoss her
Håkan Torbiörson j schara. 8:114. Jfr Rietz.
Spore, Spåre, m. Black, lät han kasta
them i thet aldraversta fångatornet, och ähn
tå ther till medh i stoora sporar och
hals-iern. L. Petri Kr. 91. (andra handskrifter:
bultar. Se B u 11.) han ... loot slå een spåre
på honnom, therudhi han gick i 3 weker.
Hist. handl. 13. 1:172 (1564).
Sporenstrecks, adv. I sporrstreck. [T.
spornstreichs.] Then Romerske Curtius ...
sporenstreks rände in uthi then logande
putten. Stjernhjelm Lycks. är. 1 intr. Löpa
spårstreks. Lind Ord.
Sporrkalk, m. Gipskalk. [Mnt. sparkalk,
sperkalk.] Murmästaren ... hvijtlijmar them
(murarne) medh kalk eller sporrkalk (L.gypsö).
Comenius Tung. 526.
Sporrsmed, m. Sporrmakare.
Calca-rarius, sporasmedh. Var. rer. voc. D2a.
Spotsk, adj. Skymflig. spotzt straff. L.
Petri Sal. vish. 12:25.
Spotska, tr. Visa sig spotsk emot,
bespotta, begabba, drifva gäck. Illa är thet
... at i skulle en sådan höfdinge så illa
spåtzskat hafva. Verelius Götr. 109. Hade
tu veelat spotska mig, Skulle tu det hafva
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
