Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - S - Svemar ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Svemar
— 832 —
Sviga
Svemar, m (?). Item ii (2) smaa fænekor.
Item j (1) swemar. Gust. 1 reg. 1:176. Jfr
Kyrkosvemare.
Sven, m. Tjenare. [Fsv. =, Isl. sveinn.]
Konungens swänar som honom tiente. Esther
2: 2; 6: 3, 5.
Svenbarn, n. Gossebarn. [Fsv. =, Isl.
sveinbarn.] hon födde itt swenbarn. Upp.
12:5. lät slå jhiäl all swenbarn j Bethlehem.
Matth. 2:16. Jfr Mö barn.
Sven dorn, m. Ynglingskara. Den
Svenske svendom af ok ann i frögd-els-glanss
Med Nymfer chorom höll ok trädde kring i
danss. Columbus Vitt. 86.
Svenkona, f. Tjensteqvinna åt
sven-nerna (pagerna). Svennekona (på Raseborgs
slott). Hallenberg Mynt 242.
Svenska, tr. Försvenska. Svenskade
jagh Petrus Andreæ thenne effterscrifne
för-rädere tenoor (en förrädisk skrift pä latin).
Stock. mag. 3:275 (1543).
Sventjenare, m. Småsven, page. myn
herres ... swenethiennere som liggie j
borge-leghe. Gust. 1 reg. 3: 266.
Svep, f. (enl. Lind). Piska. [Mnt. swepe, f.
Fsv. Isl. svipa, f.] Scutica, sweep, giszl.
Var. rer. voc. N 2 b. ther skal man höra
sweper smella. Nah. 3:2. slå på oxanar
med swepen. L. Petri Sir. bok 38: 26. Een
sådana låter åssne är wår gambla menniskia,
huilka man icke lenger kommer, än som
swepen, thet är lagsens twång, recker. Kyrkost.
23 b. Jfr Spegel Ord. under s ve por.
Svepa, tr. [Fsv. =, Isl. sveipa.] hon
födde sin förstfödda Son, och swepte honom
j lindaklädner (lindade honom). Luc. 2:7.
Tå toogh Elia sin mantel, och sweepte
honom j hoop (hopvecklade honom). 2 Kon.
2:8. swetteduken ... (var) tilhopa swept
(hopvecklad). Joh. ev. 20: 7.
Svepa, f. Svepning. Så snart man
kungens lijk i sveepan monde vefva. Eurelius
Vitt. 27.
Svepel, m. Linda, barnet Jesus icke
hade retzliga en swepel ther thet kunde
swepas vthi, Ty ther war icke annat på ferde
än någhra gamla syndrugha paltor. L. Petri
1 Post. f3a. Lind Ord.
Sveptäcke, n. Svepskäl, finna något
skeen och ett svepetäckie at förebära.
Sylvi us Er. 01. 135.
Svett, m. Röda svetten, blodet, thet
icke skal bliffua gott och fasta enigheet, för än
någrom springer röde swetten. A. Andreæ
Försp. till L. Petri Kyrkost. B3b. —
Engelska svetten kallades en farsot i Gustaf
l:s tid. Lindestolpe Pest. 6. På thetha
åhret (1529)... kom en pestilentie febris ...
som man kallade then Engelske Swettesoot.
Brahe Gust. 1 kr.
Svetta, tr. Svettas. [Isl. sveita, T. [-schwit-zen.]-] {+schwit-
zen.]+} min herre j yrtagårdhen swittadhe
bloodh. O. Petri Men. fall L3 a. ögne-
vrårne svetta uth tårarne. Comenius Tung.
248. – Svettas, dep. för thet (kornet) på
pörtet... til at svättas. Colerus 1:107.
Svettebora, f. Svetthål. [Fsv. svetabora,
Isl. sveitabora.] Porus, swettabora. Var.
rer. voc. B 3 b. P o r i eller svittebårarna.
Colerus 1:373. Vinteren hafver med sin
köld igenläst jordennes svettebåror. 1: 77.
Han (sommaren) öpnar alla svettebårar uthi
menniskian och alla lefvandes diur. 1:178.
Svetteduk, m. [Isl. sveitadükr.]
Sudäri u m, näsadwk, swettedwk. Var. rer. voc.
E 5 a. en swettedwk, ther medh iagh wil
honom affstryka enneswetten. P. Erici 1:
138 a. Herre, see här titt pund, som iagh
hadhe bewarat vthi en swettedwk. Luc. 19:
20. hans (den dödes) ansichte war förteckt
medh en swettedwk. Joh. ev. 11:44. togho
swettedukar och skörte, som widh hans (Pauli)
krop hadhe kommet, och ladhe på the siwka.
Ap. gern% 19:12.
Svettring, m. De invärtes medicamenter
— disponera kroppen til ett stadigt och friskt
utdunstande, at således denna
uthdunstnin-gen måtte med sin atmosphæra eller
svett-ring kunna förhindra, det intet något gifft kan
kroppen när komma. Lindestolpe Pest. 53.
Svickel, m. Svickla. Svickel, Kijl,
Ti-biale, Zwickel. Schroderus Lex. 29.
Svick-lar i en skjorta. Lind Ord.
Svidja, tr. Sveda. [Fsv. svißa, Isl. svida.]
man icke kan swidie alt thet som lwdit är.
RR 29/5 1543. Jfr A fsv i da.
Svifta, intr. Vifta? (Jfr Svifva.)
skuggan af almen Sveftar i västanvind.
Palmfelt Virg. 18. — Se U p p s v i fta.
Svifva, intr. Sväfva, röra sig? [Jfr Isl.
svifa, T. schweifen.] när furstars barn i
sorgekläder sviva. Eurelius Vitt. 109.
Sviga, intr. Böja sig, gifva vika. [Fsv.
svigha.] ingendera parten ville för den
andra sviga. S. Elofsson 168. När hon talar
moste han tija, j alla saker skall han suiga.
Doct. Simon 6. — Gifva sviga, gifva efter,
gifva vika. (Jfr Hesselman I och y 55-56.)
äro ock menniskiorna så fulla med högferd,
at the intet wilia giffua swigha. L. Petri /
Post. H 4 a. himmel och iord moste fruchta
och giffua swiga för hans bodh. Skyld. F 6 a.
han skall ingalunda giffua suijgha, eller
epter-fölia theras wilia. Dial. om mess. 82 a. Then
som j nödhenne giffuer swijgha (fäller modet),
han är icke starck. Sal. ord. 24:10. the
Romare vordo förtröttade och måste
någhor-lunda gifva svijgha. Schroderus Liv. 174.
Ty fordras utaf den, som tänker fanan svärja,
... Et oförfärat mod och färdighet i värja,
Samt stela armar, som ey genast sviga ge.
Risell 471. Förnufftet måste här gie sviga.
S. E.^ Brenner Jesu pin. 73.
Sviga, intr. Tiga. [Mnt. swigen, T.
schweigen.] the Articler, som wij vdi wårtt
breff mest fordrede swar och beskeedh, swi-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
