Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - S - Svigande ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Svigande
— 833 —
Svindfot
ger han platt stille till. RR 80/« 1545. Man
skal biudha them svijgha, sadhe konungen.
R. Foss 175. Svijgha och tänkia Kan ingen
man kränkia. Ders. 231. dieffuulen ...
driff-uer vthan alt mootstånd och stilla swigande
siälanar hopom til heluitis. P. Erici 1:215 a.
Svigande, n. Tigande. Christi och hans
helga församblings retwisa saak icke genom
mitt stille swigande må förrådd warda. A.
Andreæ För sp. till L. Petri Kyrkost. C 5 b.
Svigt, f. 1. Böjning, bugning, vatten
vägen röijer (för Christus) Och med ährbödig
svigt sin stålta sijda höijer. Liljenstedt
Christ. C3b. — 2. Gifva svigt, gifva vika.
(Jfr Sviga 1.) Pilatus clarliga merckte, At
Judarnas ondska sigh meer och meer sterckte,
Så at nw ey kunde wara lijkt, At the wille
giffua någor swigt. O. Petri Jesu pina E 2 a.
begynte the sin kamp ... och hvar gick hårdt
in uppå den andra, viljandes ingen gifva
svickten. Peringskiöld Vilk. 277.
Svik, n. Svek. [Fsv. Isl. svik.] D o 1 u s,
swick. Var. rer. voc. Pia. han ingom orett
giordt hadhe, ey heller någhot swick vthi
hans munn war. Es. 53:9. Judanar skola
thenna stycken troligha hålla vthan alt swick
och argha list. 1 Macc. 8:26. Långt från
fara, Svik och snara. Dalin Vitt. 3:115.
Svikaktig, adj. Svekfull, swickactiigt
bedragerij. Gust. 1 reg. 3:320.
S vi kel, adj. Trolös, förrädisk. [Fsv. sv
i-kul, Isl. svikall, svikull.] En swickel man
röyer heemligheet. L. Petri Sal. ord. 11:13.
Svikfull, adj. [Fsv. svikfulder, Isl. [-svik-fullr.]-] {+svik-
fullr.]+} Een swickfull menniskia kan föra
en vthi olycko. Syr. 37 (36:22).
Sviklig, adj. [Fsv. sviklikr, Isl. svikligr.]
Een swickligh menniskia skal ingen löcko
haffua med thet hon vppå slåår, men then
som är ijdhogh, han skal bekomma sköna
äghodelar. L. Petri Sal. ord. 12:27. (Bib.
1541 och Öfv. 1878: lat.)
Svill, Svilla, f. Syll. [Isl. svill, syll,
sylla.] 132 tolfter svillar om 15 alnar. HSH
35:862(1659). Svilla. Lind Ord. JfrSvyll.
Svim, m. Svindel, yrsel. [Mnt. swim,
Fsv. Isl. svimi.] Svindel, svijm och gicht.
Stjernhjelm Helsepris.
Svima, Svimma, intr. Svindla. [Isl.
svima, Mnt. swimen.] och wore thesse torn
eller tinnar på Templet så höghe, at then
som här vth före sågh, han swijmade.
Lælius Res. 2:14. så häpne och swimmande
(bedöfvadé), att them haffwer förfallet sinne
och minne. Svart Ärepred. 68.
Svimbad, n. Badsump? [Jfr Isl. svima,
simma.] förnye then gamble Badstugu, så
att hon både med fötther och elliest till thet
bädzste bliffwer förbättredtt, Sammaledis med
ett Swimbadh. Hist. bibi. 1:187 (1570).
Svimla, intr. Svindla. [Mnt. swimelen,
T. schwiemeln.] När alt gick effter
konungens sinne och lyckan honom högst på
hjulet satt hadhe, var det lijka som honom
hadhe svijmlat, att han icke then förra tenor
uthi regementet hålla kunde. Gust. Adolf
Skr. 77. Jfr Rietz under Svimma 565 b.
Svimmel, m. 1. En växt med narkotiska
egenskaper, svingel, lösta (Bromus secalinus
och Lolium temulentum, L.). hon (Lättjan)
var illa beprydd med en krantz af svimmel
och valmog. Stjernhjelm Here. 17. (Se
Ordlista till Here.) Jorden iagh aktar som
döfvande svimmel. Törnevall E8b. —
2. Svindel, yrsel, yra. [Mnt. swimel, T.
schwiemel.] Bort bleeka afvund, du vår
sinnepest och svimmel. wexionius Sinn.
A 2 b. min blöda syyn vardt aff ett liuus
forbländat, Och iagh vidh sådant skeen uthi
en svimmel ryckt. Ders. B2 2 a. verldsens
yra svimmel. warnmark 387.
Svimmel, adj. Bedöfvande. [D. svimmel.]
Vällust... sömnen skäncker inn med
svimmel vallmogdryck. Düben Pulp. 12.
Svimmelkantig, adj. Vimmelkantig. Jag
kan näppeligen stå på mina ben, så
svimmelkantig är jag uti mit hufvud.
Lagerström Pol. Kannst. 39.
Svimmelse, f. Svindel. [Fsv. svimilse,
Mnt. swimelse.] Quendelvatn sachtar
hufvudvärk pch borttagher svimmelse. A.
Månsson Ört. 216. Jfr Rietz 566 b.
Svimmig, adj. Förvirrande, bedårande?
En svimmig tökna sig för hennas ögon drog.
Celsjus Gust. Vasa 136.
Svinadraf, m. Til en borgare gaff han
sich, en swijnaherde bliffua, åt swijnadraff
han ock lust fick. Psalmb. 1536 11.
Svinaktig, adj. Till utseendet lik ett svin.
Ett smaalt änne är svijnachtigt. Comenius
Tung. 245.
Svind, Svinn, adj. [Mnt. sxvinde, T.
schwind. Jfr Isl. svinnr.] 1. Vådlig,
bekymmersam. thetta svinde och farlige
verld-zens löp. Stjernman Riksd. 1:155 (1540).
farlige svinde förändringar eller
omskifftel-ser sigh offta tildraget. 1:175 (1544).
thenne tijdz swindhe och farlige lägenheetter.
RR 2/4 1547. höge swinne (stor omsorg forr
ärande, maktpåliggande) ärender at
öffwer-tenckia bequem. Svart Ärepred. 67. —
2. Bedräglig, listig. Fiendernes szwinde
förnemenn och practicher. Gust. 1 reg. 10:271.
nw en sådana szwind werldh förhånden är,
äth man icke nogsampt och alt för wäll siig
kan förwara. 13:274. menniskiors svinde
list. Stjernman Riksd. 1:183 (1544).
Romerska lister och svinde prachtiker. Tegel
Gust. 1 hist. 1:120. fiendernes svinde
an-slagh. 2:121. then arga, snöda och svinda
verlden. Svedberg Schibb. g la. — Adv.
Reynick han lögh thet behendigt och svinde.
R. Foss 55.
Svindfot, m. Snabbfot. [aiT.geschwind.]
Svindfot... tijden har,... Man må (förmår)
ey hallan qvar. Bureus Nym. IV: 12.
53
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
