Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - V - Vandra ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Vandra
— 949 —
Vankelaktig
dercöping beramat var. H. Brask {Gust. 1
reg. 4:417). the thessa stadgar med itt gott
samwett kunna hålla, laga och wandla effter
lägenheten. L. Petri Kyrkord. försp. 5 a.
Den timlige sorgen I evig frögd vandias i
himmelska borgen. Törnevall D 8 b. dhen
i vijn ehrt vatn offta vandlat. Wexionius
Sinn. E Sb. Refl. Lyckan hon vandlar sig,
kan sällan bliva. Lucidor Ss 2 a. — 2.
Afhjelpa, godtgöra. for:na brister wij alle
granneliga offueruoge . .. huru the best botas och
vandias kwnne. Gust. 1 reg. 4 : 228. hues
ther vdinnan är forsymedt mötte bliffue
vandlat. 4: 381. — B. Vandra, man hafver... en
god deel af verlden igenom vandlat.
Stjernhjelm Lyeks. är. cartel.
Vandra, intr. hans (Samuels) söner
wan-dradhe icke vthi {på) hans wäghar. I Sam.
8: 3. j wandren j minom stadhgom. 3 Mos.
26: 8. j wandren migh emoot, och icke wilien
höra migh. 26:21. wij wandradhe j
lösach-tigheet. 1 Pet. 4: 3.
Vandrift, f. Vanskötsel, bärgvärkens
vandrift. Dalin Hist. III. 1:119.
Vane, m. Vana. [Isl. vani.] Wän tigh
icke widh lögn, ty thet är en skadheligh
wane. Syr. 7:14.
Vanfrägen, adj. Vanfräjdad. berychtade
och wanfregne män. L. Petri Kyrkost. 71 a.
Vanfräjd, part. Vanfräjdad. af vanfrägd
ätt härkommen. Frese 367. Se till du
van-frägt sällskap flyr. Dens. 368.
Vangla, intr. Ströfva, flacka omkring?
[N. vangla.] Fåren, som hela åhret vangla
ute, utan at hvila under tak om nätterna.
Linné Gotl. resa 272.
Vangömd, p. adj. Vanvårdad. [Jfr Fsv.
vangöma, vanvård.] Protocollet... fann (han)
igen bland andra vahngömde papper. U.
Hjärne Orth. 7.
Vanhopp, n. Misströstan, förtviflan.
[Fsv. vanhop, Mnt. wanhop.] förwara oss
jfråå twiffuelachtigheet och wanhopp. O.
Petri Men. fall G 4 a. förtwifla och falla j
wanhopp. L. Petri 3 Post. 120 b. hvadh för
hopp eller vanhopp man sigh ännu ther uppå
(på fredstraktaterna) göra kan. Stjernman
Riksd. 2:950 (1638). Men fast alt svårt seer
ut, lät dock eij vanhopp råda.
Granaten-flycht 33. Then falska lyckan, som the
veeka sinnen röjer, Them snart till högfärd,
snart till vahnhopp åter böijer. Rudeen 249.
Vanhoppa, adj. Misströstande, hopplös.
tu öffuergiffuer bidia, och bliffuer wanhoppa
til Gudh. L. Petri 1 Post. Yla. Wel är
honom, som icke haffuer itt förtwiflat moodh,
och icke är wanhoppa worden til Herran.
Sir. bok 14: 2. mestaren i thet Svenska
språket (Verelius).. . ei fant honom (grunden
för språkets skrifning), och giorde så alla
andra ther om vahnhoppa och förtviflada.
Svedberg Schibb. e 4 b.
Vanhoppas, dep. Misströsta. [Fsv. van-
hopa(s), Mnt. wanhopen.] Aff huilko lyffte
the wordo tröstade, och wanhopades ecke,
vtan satte ther troo och lijt til. O. Petri
Men. fall C 7 b. skal ock ingen för then
skul wanhoppas på en, at ;han strax icke är
så fulkomlighen. L. Petri Chr. pina q 4 b.
han aldeles wanhoppas på Gudz nådh. Falck
116 b. underrättas ... (om), fredztractaterne,
huru vijda man ther uppå hoppas eller
vanhoppas kan. Stjernman Riksd. 2: 949
(1638).
Vanhopplig, adj. Hopplös. Såwanhoplig
war tå then man. En liten Crön. G 2 b.
Effter han (den i en farkost gripne
domprosten Jöran) kunde doch icke mera göra
i samma wahnhoplige harm, rychte han alle
sijna gullkeder aff halsen och kastade them
midt i siöen. Svart Kr. 142.
Vank, m. Vankelmod. [T. wank.] han
i ord oc gärningar låter altidh således lysa
sin stadigheet, at man ingen hveekachtigheet
eller vanck theruthinnan see eller spörja
kan. Schroderus Pac. 200.
Vanka, intr. 1. Gå, fara fram, omkring.
pestilentie som j mörkrena wankar. Ps. 91:6.
ther skal pestilentia och blodh wanka jbland
tigh. Hes. 5:17. salthit... dyrt warith j
tys-land ther aff at hollenderne, som salthit plega
föra, haffua icke saa wanckath for offridhen
skuldh som the tilförenna giordt haffua.
Gust. 1 reg. 2:4. mykit onyttugt tall haffuer
wanckath j thetta forlidtna aar j blandh then
menigeman. 2: 41. Konung Oloff håller sigh
i medlertijdh undan ... medh ett lijtet skepp,
och vanckar ther medh hijt och tijt.
Sylvius Er. 01. 92. — 2. Vankas, intit finna
the (munkarne) wäghen tijt then fatighe
ligger siwk, ty ther wankar jntit testamente.
O. Petri Klöst. E3a. ther ord icke wilia
hielpa, skola the läta hugg och slagh wancka.
L. Petri 2 Post. 162 a. här wil wancka
lij-dande. 3 Post. 113 a. then spijsning ther
wonkade. Svart Kr. 6. jag hädan tijt kallas
som papper och tryck vånka. Messenius
(Bring Saml. 1: 8). Så vanka stryk och
gås-sen skrek. Dalin Vitt. 3:143. — 3. Vackla,
vara vankelmodig. [T. wanken.] Hielp att
wij jw icke wancka, eller drijffuas aff
allahanda wädher. P. J. Gothus Bön. Hl a.
statt migh trooligha bij, så att troon icke
wankar i migh. Ders. k 1 b. konung Johan
... vanckade uthi religionen. Gust. Adolf
Skr. 79. hveka, vanka kommer ...
lättfärdig-heeten til. Comenius Tung. 897.
Vanka, tr. Hindra, mota? (Jfr Aasen.)
haffue ett nöge ihnseende, så atth ...
Ju-therne (som innästla sig i Stockholm) måtte
blijffue wanchhede vdi huartt rum. HSH
29:162 (1565).
Vankel, adj. Vacklande, ostadig. [T.
wankel.] Lyckans vanckla klot sig städz
omsvinga må. Verld. fåf. speg. 35.
Vankelaktig, adj. Vankelmodig. Doch
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
