Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - V - Vankelaktighet ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Vankelaktighet
- 950 —
Vanskaplig
var theras tro ännu nog svag och
vankel-achtig. Svedberg Sabb. ro 1:659.
Vankelaktighet, f. Vankelmod. Thetta
är nu thet krafftigaste, som man stödier sig
vid, när man förnimmer någon
vankelach-tighet. Svedberg Sabb. ro 2:1161.
Vankelbar, adj. Vacklande,
vankelmodig. vårt sinne är ofta så vankelbart, at täd
i dömandet vacklar som en vågskål, där som
ingendera vickt’n visst rår. Columbus
Or-desk. 37.
Vankelsint, adj. Vankelmodig,
obeslutsam. vachta sigh, at the icke äre uthi sine
saker antingen för hastighe eller vankelsinte.
Schroderus Hoflef. 51.
Vankert, adv. Osäkert. (Se Rietz
vån-kert.) thet är medh menniskionne alt owist
och wankert. P. Erici 1:165 b.
Vankfri, adj. Utan vank. intet
menni-skeligit ting vore så puurt och vanckfrijt, at
ju något olämpeligit vidhängde. Girs Gust. 1
kr. 177.
Vankla, intr. Vackla. [T. wankeln.] på
det han Ryssen (som då hade begynt at
vanckla) måtte än ytterligare bedåra. Gust.
Adolf Skr. 133. nu begynte lyckan vanckla.
Sylvius Curt. 381. Skulle min tro vanckla.
Svedberg Dödst. 137.
Vankredit, m. Misskredit. Geld och skuld
och vancredit. Gust. Adolf Skr. 209.
Vanlytta, tr. Vanskapa. mer än ofta en
ovig tunga ofanteligen vanlyttat örats ljud
(neml. efter ljudet tillskapat vanstälda ord).
Tessin Bref 2:241.
Vanmal, se Vadmal.
Vanmod, n. Klenmodighet, af een
laat-heet och couardise tiggia eller kiöpa friden:
huilken, så frampt man itt sådant vaanmodh
betygede, (man) ickie heller skulle kunna
nåå. A. Oxenstjerna (HSH 25:29).
Van mått, n. Undermål, falskt mått. [T.
wahnmass.] thet förfång . .. som mongom
skeer förmedelst vahnmått medh miöhl och
höö. Stjernman Riksd. 2:1035 (1643). orätt
vigt och vahnmått. Com. 4:447 (1681).
Vanmäkta, intr. Vanmäktas, dep. Blifva
vanmäktig, försmäkta. [Fsv. vanmakta(s),
D. vanmcektes Kalkar.] Helsingius. de
vanmägtade och förgingo i elände. Tessin
Bref 1:38. så mången torftig vanmägtar af
hunger. 1:106. lijdher ock hunger til tess
han icke meer förmå, dricker ock icke heller
watn til tess han wanmechtas. Es. 44:12.
jag måste vanmäcktas och taga af. Dalin
Arg. 1, n. 17. när Magter vanmägtas. Vitt.
3: 228.
Vanmäktan, f. Vanmakt, the för
trött-heet och vanmechtan skull icke skulle mächta
göra fienden motstånd. Schroderus Liv. 213.
Vanna, f. Kar, sä. [T. tvänne.] så måste
patienten intet i någon heet badstugu låta
bereda sitt badh, uthan hafva en tiänlig vanna
eller ett kaar. U. Hjärne Surbr. 54. Så
omögeligit thet är, at vachta een heel vanna
medh loppor, så at the icke springa bort;
äfven så omögeligit vill thet falla en man,
at tagha vahra på sijn hustru. Schroderus
Albert. 2:275.
Vanpris, n. Vanheder. Haffuer icke en
pottomakare macht ath göra aff enom klimp
itt kaar till prijs, och thet andra till wanprijs?
NT 1526 Rom. 9:21. honom til wanprijs
och försmädelse. O. Petri Sal. G 2 b.
Vanrykt, f. Vanskötsel. [Fsv. vanrökt.]
vår konungx gordh ... ær til achtars
kommen mett hwse retthe, åkers och engesis
aather lagning och anner vanrykt. Gust. 1
reg. 4:35. ath then sågoquern må bliffua
wijd magth oc ey för vanrykt forderffuas.
4:151. tilskicke någre gamble qwinner till
the siwke knechters behoff ... opå thett att
the icke måtthe sså döö bortt vdi vanrychtt.
Fin. handl. 8:355 (1555).
Vanse, adj. Van. våra soldater äre
moot-sträfvighe och olydighe, effter som the ärö
vidh ingen tucht vaanse. Laurelius Rel.
speg. 344. Itt folck som intet vanse är til
fridh, uthan til buller och uproor. Opusc.
4: 58.
Vansfärd, f. Ofärd, (the) theres nästa
allahanda plågho och wansferd vndska
(önska). L. Petri 2 Post. 2go a. komma på
skam, skadha och wansferd. Ders. 220 b. Om
iagh haffuer gladt migh widh mijns hatares
wansferd. Jobs bok 31:29. see widh theras
(syndares) wansferd och bätra sigh j tijdh.
Chr. pina m 3 b.
Vansigt, f. Synvilla, så förorsakas uthaff
den fuchtigheet och dam som stijger opp
uthur sion, at sohlen och stiernorna synes
tå lijtet högre än the uthi sanningen äre,
och sträcker sig sådan vansicht til 32 gr.
öfver horizonten. Rosenfeldt Nav. 49.
Vansinnad, Vansinnig, adj. Sinnesyr.
Een drucken och vansinnat quinna . .. weet
icke skyla sijn eghen skam. L. Petri Sir.
bok 26:11. En galen, fladrot och wansinnigh
quinna haffuer satt sigh för sins hwss dör
... på thet hon må locka them som ther
fram om gåå. Sal. ord. 9:13.
Vanska, tr. 1. Förvandla. Solen bärgas,
och hvar dag vanskar hon liuset i mörker.
Stjernhjelm Here. 82. — 2. Förkasta, rata,
klandra. At vanska vårt egit, och et
fremmande upsätja, är en svaghet uti de fläste
Svenska gemöten. Hermelin A 2 a. —
Van-skas, dep. Förderfvas, förskämmas. Hvad
är mera förgängeligt och mera beqvämt at
vanskas än smör? U. Hjärne Anl. 273.
Jfr Förvanska, Förvanskas.
Vanskapa, tr. Vanpryda, misspryda,
intet trää eller brädhe är så reent och slätt,
som icke hafver någre remnor, som thet
vanskapar. Schroderus Hoflef. 83.
Vanskaplig, adj. Ful till utseendet.
Sedhan sågh han annor siw nööt vpstigha aff
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
