Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - V - Vigbref ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Vigbref
- 970 —
Vild
Vigbref, n. Stridsbref, utmaningsbref.
Han sänder vigbreev stad (åstad) at mana
karlen vth. Lucidor B 2 a.
Vigdevatten, n. Vigvatten, wigdewatn.
Var. rer. voc. L 7 a. Man seger ... at
wijgde-watn skal böta krancheet. L. Petri Vigv.
C 3 a. Wijgdawatn. Ders. (titeln).
Vigelse, f. Invigning, göra klädher åt
Aaron til hans wiyelse, at han bliffuer min
Prester. 2 Mos. 28: 3. wiyelsen hans Gudz
smörieolia är på honom. 3 Mos. 21:12.
Viger, adj. Rask, flink, behändig. [Isl.
vigr, stridbar.] Så är ock intet så wijghert,
at Wijsheten med sijn wijgerheet jw gåår
thet wijdt vthöffuer. L. Petri Sal. vish. 7:24.
(Bib. 1541: behendigh. Vulg. mobilis.)
Vigerhet, f., se under Viger.
Vigligen, Vigligt, adv. Vigt, lätt, ledigt.
Vägrymden imellan Björkö och Sigtuna är
icke längre, än at ... invånarena i Birka, om
det funnits på Björkön, vigligen, då Konung
Anund med de Danska det samma
bestormade, kunde fly derifrån til Sigtuna.
Celsius 1 Kyrk. 242. Den Svenske hielten vidt
sit folk fördelat har, At han så vigligt ej til
et sig sammandrar. Gust. Vasa 180.
Vigning, f. Invigning. Altarens wijgning
höllo the j siw daghar. 2 Kron. 7:9. Gudz
Hwsz wijgning. Esra 6:16. murens wijgning
j Jerusalem. Neh. 12:27.
Vigra, tr. Vägra, neka. Huilkit wij thorn
icke med någen skell eller rett wiste ath
wigre. Gust. 1 reg. 12:13. I haffue och
ingen then dell aff oss någen tiidh begäret
then eder haffuer wigrett warit. 12:20.
Vigskifte, n. Strid, vapenskifte.
Drab-ningen gåår an och it vigskipte börjes.
Spegel G. verk 231.
Vigskål, f.(?), Vigskård, n. [Isl.
vig-skard, n. pl.] 1. Bastion, lett skiuta bort
all wernen och wigskåler nordan på Slottedt.
Svart Kr. 91. — 2. Skottglugg. Vffuar skola
boo på theras torn, och skola siunga j
wijg-skården (pl), Zeph. 2:14.
Vigtig, adj. Vägande, tung.
Ponde-rosus, wictig eller tung. Var. rer. voc.
0 4 b. fat som mere wictoghe ære æn til
ij (2) lifzpund. Gust. 1 reg. 3:320. en
gyldene halsring tu pund vichtigh.
Schroderus Liv. 854.
Vigtmäklare, m. Libripens,
wågh-mestare, wict meklare. Var. rer. voc. Pia.
Vigtstång, f. Bal anser stång. [T. [-gewicht-stange.]-] {+gewicht-
stange.]+} Lijnedantzaren gåår och dantzar på
en lijna, hällandes i handen vichtstången.
Comenius Orb. piet. 273.
Vigvall, m. Slagfält. [Fsv. vigh(is)valder,
Isl. vigvöllr.] Jagh hafver tilhopa bracht en
sådan mächtigh krigzhäär ... och ther til
medh uthvald en sådan vijdh, slätt och
be-qvemligh platz til vighvald. A. Laurentii
Verld. speg. 73.
Vika, tr. och intr. Konungen haffuer sielff
wikit (skjutit) alla skullena in vppå honom.
0. Petri Kr. 107. the wijka wilia alla skuld
in vppå them som nw predica. L. Petri
Vigv. Alb. styrkia och trösta idher j idhra
troo, På thet ingen skulle läta wika (rubba)
sigh vthi thenna bedröfvelse. 1 Thess. 3:3.
tiener Herranom aff allo hierta, och wiker
icke (viken icke af) effter fåfengeligh ting.
1 Sam. 12:21.
Vika, intr. Vackla. Se Hveka.
Viktriol, m. wictrill. Hist. handl. 13.
1:207 (1565). Victrillet håller uthi sigh een
förborgat söttma. U. Hjärne Surbr. 145.
Victril. Spegel G. verk 113.
Vild, Vill, adj. [Fsv. vilder, Isl. villr.]
1. Vild (om djur). Skal folk och natur Gå
fritt utan tömmar, Som villaste djur? Dalin
Vitt. I. 1:3. —2. Sinnesrubbad, galen. Han
är wild worden. Marc. 3:21. Kongen, som
nästan var halff vill. Hund Er. 14 kr. v. 2">3.
— 3. Vilse, förvillad. Hon gick sin wägh
och foor will j öknenne. 1 Mos. 21:14. iagh
faar icke wild (gör icke afsteg) jfrå tina
be-falningar. Ps. 119:110. Om någhor jbland
idher fore will jfrå sanningen. Jac. 5:19.
om een menniskia hadhe hundradhe fåår,
och itt aff them fore wildt. Matth. 18:12.
itt lamb thet wildt löper. Hos. 4:16. the
leffde vthi itt sådant willt och galet wesende.
Vish. 14:22. thet bleff på sidstonne med
honom itt platt wilt och förderffuat wäsende.
L. Petri Dryck. C 5 a. The fara wille j
lan-dena. 2 Mos 14:3. mijn fåår ... gå wille
här och ther på berghen. Hes. 34: 6. The
ther wilde gingo j öknenne. Ps. 107:4. the
... gå wille j mörkret. Es. 8: 22. the gå wilde
såsom fåår. Sach. 10:2. I faren wille, och
weten icke Scrifftena. Matth. 22: 29. Altijdh
fara the wille medh hiertat. Ebr. 3:10. —
4. Vild, villsam. Herrans Hwsz bergh (skall
blifva) til en willan skoogh. Jer. 26:18. the
äro genom syndena kompne... på willan
wägh. L. Petri 2 Post. 150 b. Wij... haffue
wandrat på wilia stijghar. Vish. 5:7. och
leedde them genom ena wilia ökn. 11:2.
Haffzens wilia wåghar. Jud. 13.
Vild, V eld, f. [rsv. Isl. vild.] 1.
Välvilja. Gud ... sins andletes liws alf
ker-lechs wild offuer oss läte gå och skijna.
Psalmb. 1536 39. (Ps. 1572: weeld.) — 2.
Vilja, tycke, godtycke, hwar och en söker
sitt eghit, och är (såsom man säya plägar)
sinne weelda (genit. sing) wen. L. Petri
Krön. pred. A 5 a. (Jfr Kon. Styr. l:2i.) tu
håller thetta, vthan eghen godhtyckio, och
gör intet effter weeld. 1 Tim 5:21. Ei onda
saker sig med upsåt företaga, At han sin
egen veld och andras må behaga. Spegel
Sal. vish. 5. Bad Gud, han ville tå ett hierta
honom gifva, Som kunde all hans bud
lyd-achtigt efterlefva, Så han i egen veld
behöfde icke trefva. Ders. 11.
Vild, Vill, adj. Partisk, menendes ath
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
