Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - V - Vilda ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Vilda
— 971 —
Vilje
the som swore och withnede skole hafwa
warit wilde i saken och med mutor och
gåfwer ther til köpte. Fin. handl. 7:174(1545).
en will dom fälla. Lucidor G 2 a. Jfr
V i 1 d i g.
Vilda, f. ? Wijn gör spottare och starke
drycker göra wijldho. Sal. ord. 1536 20:1.
(Bib. 1541: buller.)
Vildbad, n. Bad i vanligt vatten. Han
lät föra sigh j wildbadh, han lät ock badha
sigh j olio. L. Petri 3 Post. 37 b.
Vildbana, f. Inhägnad skog eller mark,
der jagträttighelen tillhör kronan. [Jfr Mnt.
wiltbane, T. wildbahn.] i Våre och
Cro-nones parquer och vildtbahner ... föröfva
olofligit skiutande ... att vildtbahnorne och
skogarne på sådant sätt aldeles måste
uth-ödde blifva. Stjernman Com. 4:449 (1681).
Vilder, Velder, adj. Omtyckt, till
viljes, behaglig. [Isl. vildr.] Han ähr icke aff
den gemeene man väll villder. A.
Oxenstjerna (HSH 25:87). Till biscop i
Linköping (man utsett) M Jonam Petri... en
lärd man, aff christeligit leffuerne, väl
velder, och på den mäste vota enkannerligen
i stifTtet faller. Dens. (Ders. 33:154). de
fremmande potentater och republiker att
be-grijpa där i (i fredstraktaten)... måste
införes medh sådane ord, som samma
potentater och republiker intedt kunne vara veldt.
Dens. (Ders 37:2 6).
Vildeväder, n. Önskligt väder, förlig vind.
[Fsv. vilda vädher; jfr Vild (Veld) 2.]
våre (de) j månge wicker vthe j sion fören
(förrän) thij finge ... vildhe vædher. Gust.
1 reg. 4:46. Jfr Vilje vä der.
Viidfrämling, m. så skulle ...
vildfrämlingar hafva tilträdh til konungerijket uti
Rom. Schroderus Liv. 35.
Vildfången, p. adj. Villfarande,
ogrundad. Thenne styrckte Dalkarlarne myckit
uthi theras vildfångne meening (om
Daljunkaren). Girs Gust. 1 kr. 74.
Vildig, Väldig, adj. Partisk. [Fsv. [-vil-dogher.]-] {+vil-
dogher.]+} then ene parten räknade then
an-nen vijldig i sakene. Gust. 1 reg. 5 136.
tu äst... wiildugh i thin eghin sak. 6:324.
så kan han ... ril hennes behag vildhug en
vill dom fälla. Lucidor G 2 a.
ransaknin-gen varit oordentelig och väldig. Celsius
Er. 14 hist. 262.
Vildjord, f. Ouppodlad jord, ej
tilhö-rande någon viss gård? Se ex. under
Färje. (Motsats: "uppgjord jord". HSH
29:1’-’0.)
Vildsinnad, Vildsint, p. adj. Yster,
oregerlig. ther mötte honom een quinna j
skökioklädhnat, listugh, wildsinnat och
osty-rugh. Ord. 7:11. hwar man icke håller
barnen til Gudz ord och Christeligh tucht,
warda the yhr och wilsint, så at ingen
sedhan kan haffua hender medh them. L.
Petri / Post. m4b.
Vildstig, Villstig, m. Villostig. IFsv.
vilstigher, lsl. villustigr.] fölia wildstijghar.
Ord. 2:15. the läror som til rätta läione
tilsatta warda ... S. Påuel kallar... en
bi-wäg eller en wilstigh. O. Petri / Post.
98 b. Wij haffue ... folgt ödeliga wilstijgar.
L. Petri Sal. vish. 5:7.
Vildt, Villt, adv. 1. Vilse, orätt, ett
urverk, som går vildt. Rydelius Förn. öfn.
77. bleff wilt (origtigt, af misstag) honum
antwordett eth breff. Gust. 1 reg. 11:69.
huilken öffwerscrifft wilt bleff ther opå
scriff-uen (utanskriften på brefvet blef origtig).
Ders. — 2. Villsamt, svårt. Och haffuer
han thet j all sijn scriffuelse så clarliga
fo-regiffuit at icke är wilt på tagha hwad hans
mening är. O. Petri Sal. C 3 a. Thet är
iw nw icke wilt vppå taga, huad thenne
bid-daren aff Gudi bedhes. L. Petri Vigv. B 2 b.
Vildverk, n. 1. Villebråd. [Mnt. [-wilt-werk.]-] {+wilt-
werk.]+} then som lyckon haar och något
vildvärck bekommer. R. Foss 448. thet
fångna vildvärcket . . . affhyda. Ders. 447.
vildvärcket kan ohäpandes falla i nätet. Ders.
465. — 2. Djur fänge. Achta sijn jacht,
fi-skie eller annat willdwerck. Brahe
Oe-con. 316.
Vilja, tr. och intr. Offer och gåffuor
haffuer tu icke welet (åstundat). Ebr. 10:5.
Och tencker icke, at j welen (mågen) säya
widh idher sielff. Matth. 3:9. Therföre
wil (må, får) här icke soffuas och snarckas,
vthan waka moste man. L. Petri 3 Post.
88 a. Thesse män haffua the tanckar som
wilia (skola) illa lychtas. Hes. 11:2. j
menen at j wilien (skolen) besittia landet. 33:25.
iagh wil (skall) innan en kort tijdh komma.
1 Cor. 4:19. Thet wil (skall komma) iw en
gån? ther til, at man döö moste. L. Petri
2 Post. 8 a. Hwadh mon thetta wilia (kunna)
wara? Ap. gern. 2:12. tidhen görs
förli-dhin, så at thet icke skal meer wilia (kunna
vara), än at han recker til thet som än nu
igen ståår. L. Petri Dial. om mess. 98 a.
Thet vil (skall) bliffwe underligh, Huru vill
thet nu gånge? Hund Er. 14 kr. v. 852.
Ah at iagh strijdha måtte medh tistel och
törne, så wille iagh til (ville åt, ville
angripa) them och vpbrenna them. Es. 27: 4.
Sij tu stålte, iagh wil til tigh, sägher
Herren, ... Ty tin dagh är kommen, tinne
heem-söknings tijdh. Jer. 50:81.
Viljabör, m. Medvind. The finge strax
wilia bör till Lybeck. Svart Kr. lßi.
Vilje, m. 1. Vilja, önskan, behag,
stundom talar Scrifften om the twå Gudz wiliar.
P. Erici 5: 285 b. han skal . .. skaffa sin
wilia (göra efter sitt behag, godtycke), och
ingen skal kunna stå honom emoot. Dan.
11:16. han skal komma och få sin wilia.
11:21. wij wilie wara idher til wilia (göra
till viljes). 1 Mos. 34:15. Görer migh til
wilia. Es. 36:16. iagh wil göra honom
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
