Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - V - Viljelig ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Viljelig
— 972 -
Vilkora
hwadh tigh är til wilia. 2 Sam. 19:38. Jagh
wil på ingens person see, och ingo
mennisko til wilia tala (d. v. s. smickra). Job
32: 21. ther j kunde göre fienderne ...
no-got tiil villia igen (iron. gifva dem lika
godt igen, vedergälla dem det onda), szåge
wij thet gerna, thet theris förtjente löön vore.
Gust. 1 reg. 10:166. wij måghe giffua oss
Holofernj medh wilia; (frivilligt). Judith
7:15. brodher Götstaff, som her til dags
haffuer warit förstondare j Husaby closter,
haffuer nu medt wilia sagt sigh j frå thet.
Gust. 1 reg. 7:193. han giorde sigh med
wilia (med flit, afsigt) siuuk. Svart Kr.
148. — 2. Välvilja, välbehag, noriges råd
och tesz rikiisz meneman skal wtåff oss oc
alle ware wndhersåther vidderfares wenskap,
welie oc kerlighet. Gust. 1 reg. 3:327. han
haffuer hafft wilia til tina fädher, så at han
elskadhe them. 5 Mos. 10:15. Jonathan
Sauls son hadhe stoor wilia til Dauid. 1
Sam. 19:1. seya alla wilia och wenskap til,
som sigh til wenlig dagtingan giffua wille.
O. Petri Kr. 319. Och wille han ..,
vp-ueckia bönderna emoot rikesens rådh, och
komma sigh sielff i wilia med them (komma
sig i deras gunst, göra sig behaglig för
dem). Ders. 270.
Viljelig, adj. Frivillig. [Fsv. vili(e)liker,
D. viljelig Kalkar, Isl. viljaligr.] holla
wilielighen fattigdom. O. Petri Svar till
P. Gallé G 3 a.
Viljeliga, adv. Villigt. [Fsv. vili(e)lika.]
the wilieligha och frijmodighe för then
her-ligha heliga Laghen döö wilia. 2 Macc. 6:28.
the anammadhe ordetganska wilieligha. Ap.
gern. 17:11.
Viljemodes, adv. Frivilligt. [Mnt. [-wil-lemodes.]-] {+wil-
lemodes.]+} then menigheman ... haffuer
in-nehollit med siigh then gærdh som the oss
wiliemodis först wthloffuadt. Gust. 1 reg.
2:191.
Viljeväder, n. Medvind, motwäder var
ecke i sion på then tijdt... i hade fåth vilie
väder in i swenske skären. Gust. 1 reg.
5:31. the gåffuo segh til siös ... och bliffuo
szå förhindrade aff gudz wädher ath the icke
framkomma kwnne for än gudt gaff them
wilie wädher och borren. 7: 481. han medt
någre kong:e M:ttz örligz skipp skulle...
haffwe draget egenom Sundh eller Beltt in
1 Wästersiön, ther till att vthrätte någre
rig-sins höghe och anliggiende nödtorftter. ..
(men) satt widh Ölandz vdd och ther latedt
blåse ett willie wäder öffwer huffwudh vpå
sigh och inthet achtedt tijden och
lägenheten. Hist. handl. 13. 1:213 (1567). thett
skep ligger och bidher ... så lenghe (till
dess) thett får sitt villiandhe vedher. H. O.
visbok 69.
Viljog, adj. Villig. [Isl. viljugr.] tu
haffuer wiliogh warit til at »göra " min wilia.
2 Kon. 10:30. en wiliogh arbetare. Syr. 7:22.
Anden är wiliogh, men kötet är swagt. Matth.
26:41. the båro huar morghon theras
wi-liogha (frivilliga) hielp til honom. 2 Mos.
36: 3.
Vilkor, n. [Mnt. willekor, T. willkähr.]
1. Fritt val, fri vilja, godtfinnande,
godtycke. the läte bliffua thet j hwar och eens
wilkor, ath then mötte wara j echteskap
som så syntes. O. Petri Åkt. B 3 a. Han
haffuer giffuit oss maten och satt thet j wort
wilkor at wij honom bruka moghe på huad
dagh oss teckis. 2 Post. 187 b. mesta
sa-kerne stodho j konungens wilkor, huru han
straffa wille. Kr. 49. thet är ingalunda
någhon then handel, som står j wårt wilkor,
Wij moste låtat så bliffua som Herren
haffuer thet giordt och på budhit. L. Petri
1 Post. b 2 a. een Christeligh Försambling
haffuer thet welkoret, at hon sielff ther om
(om helgdagar) må ordinera. 2 Post. 258 b.
han icke biuder oss til någhor besynnerligh
rum,... vthan låter all rum och tijdher vnder
wårt frija och eghit welkor. Dial. om nattv.
H 3 a. tala ... hwadh tu wilt, doch medh så
skäl, at tu låter migh niwta samma welkor
hoos tigh. Ders. A 3 a. ingen skulle nogot
göra effter sitt eghit welkor och tanckar. P.
Erici 4:51 b. Greffue Edzertt skall ware
jnmantt på Westeråås, och icke aldelis
haffuer sijtt frija welckor (sin frihet) såsom
tilförendhe. Adlersparre Hist. saml. 3:27
(1560). — 2. Fördel, förmån, taghe wij vti
berådh att jnryma vtlendskom mannom
nå-gott ytermera wilkor her i wort rike. Gust. 1
reg. 7:136. Nw är thet allom foräldrom
in-plantat aff naturen, at the gerna see sin
barn komma til ähro och annor godh
welkor. L. Petri 1 Post. M 3 b. kött och blodh
behåller sina art, thet faar iw altijd effter
welkor och godha daghar. 2 Post. 229 a.
the som j werldenne något welkor haffua,
låta sigh tyckia, at the intet haffua
Euange-lium behoff, medhan the haffua sielffue
nogh. 3 Post. 141 b. Kon. Waldemar . . .
måtte hafva någhot meera vilkor, ähn han
tilförende hafft hadhe. Kr. 82. man haffuer
hafft ther aff (af till låns erhållna böcker
i och för bibelöfversättningen) stoort
welkor och rettelse. L. Petri (Thyselius
Handl. 2:241). – 3. Tillstånd. Frw Elsa
Gyllenstierna holler, som hon plägar, sengen ;
finnes dogh vedh et tildrägligt (drägligt)
vilkor efter sin åhr. A. Oxenstjerna^^/
2:513.
Vilkora, tr. 1. Sätta upp, våga, utlofva.
[Fsv. =, Mnt. willekoren ] Tå sporde
Konungen, hwadh wilen j wilkora än (om) thet
(förräderiet) kan bewijsas? The swarade
.. . (the) wille fridt wilkora halsen vnder
swerdet. Svart Kr. 151. — 2. Refl. a) Gå
i borgen för, försäkra, förplikta sig. tw
Mons nilson haffuer högieligha vilkåreth tiig
med stor beplictelse ath han (Daljunkaren)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
