Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - V - Villhund ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Villhund
— 974 —
Vindelstcn
athi icke förförde wardhen vthi the galna
menniskiors wilheet. NT 1526 2 Pet. 3:17.
Villhund, m. förrädhere, spyflughur och
villhundar, som the [påfviske) uthskicka kring
om alle Evangeliske land. Bureus Varn.
B 4 b.
Villig, adj. Vild. den villiga ö. Sv. forns.
1:1*7.
Villkladd, m. (Kladd, ung häst, som
ännu ej är utskuren. Rietz.) Grollen fick
intet frihet at gå och gona sig hvar han
ville: hans foder blef honom riktigt utmätit:
intet mer och intet mindre. Deraf hade han
dock god trefnad, och beviste mot alla
vill-kladdar, huru hälsosamt det är at lefva i
ordning. Dalin Vitt. II. 6:113.
Villo, adv. Vilse. Tu förtrampar alla them
som willo gå om tina retter. Ps. 119:118. Hwar
är någhor som willo gåår, then icke gerna
kommer vppå retta wäghen igen? Jer. 8:4.
Villoande, m. Förvillande, förvillad ande.
[Isl. villuandi.] Herren haffuer vthgutit en
willoanda ibland them, at the skola förföra
Egypten. Es. 19:14. the som en willo anda
haffua skola tagha widh förstånd. 29: 24.
Villoljoträd, n. Vild oliv. itt
willolio-trää._ Rom. 11:17.
Villosteg, n. Du .. . lopp ej villosteg at
efter skuggor fika. Dalin Vitt. I. 3:102.
Villreda, Villråda, Villstig, Villt, se
Villareda, Villeråda, Vildstig, Vildt.
Villtänkande, n. Alt så plägar Gudh
slå sijns helga ordz fiender medh blindo
öch wiltenckiande, att the skulle fambla effter
wegen om liusa dagen. Svart Kr. 145.
Villvar, n(?). Villebråd. Han är uti
skogen och skjuter villvar. Sv. forns. 2:806.
(Samma ord som det följande?)
Vill varor, f. pl. Skinn af vilda djur,
pelsverk. [Mnt. wiltware.] Loskin,
mordskin, räffskin och andre sköne villevarer.
Stjernman Com. 1:122 (1551). medh samme
vilvarer ... giffve sig utlendes. Ders. Honom
(kyrkoherden) bör ock tjjend hafva ... af
allom villvarum. Emporagrius 331.
Vilting, m. Vildbasare, at altid fordra
hemnd och sökia våldsam revange, är en
uppenbar osed,... Men ho kan en ung
vilting thet inbiida? Rydelius Förn. öfn. 306.
Rietz 808a.
Vim, n. Inrättning af stänger under
kökstaket. [Mnt. wime, m.] itt slachtat svijn,
Som feet var och hang på itt vijm. R. Foss 22.
Vimmelkant, Vimmerkant,
Vimmer-kantig, adj. titt af verck (värk) hvimmelkanta
hofvud. Svedberg Casa 716. Buffus flydde
vimmerkant. Dalin Vitt. II. 4:17. yr och
vimmerkant i hufvudet. Roman 16. blef jag så
yr och vimmerkantig, at jag icke en gång viste
om jag sielf var fisk eller fogel Sv. nitet n. 6.
Vin, n. Rus. Noah vpwakadhe aff sino
wine. 1 Mos. 9: 24. när wijnet war gångit
aff Nabal. 1 Sam. 25: 87.
Vinbom, m. Vinträd. [T. weinbaum.]
wijnbooms fruct. NT 1526 Matth. 26: 29.
wijnbom (är) ibland allehanda trä alraädlast.
L. Petri 2 Sänd. 217.
Vinbär, n. Vindrufva. [Fsv. =, Isl. [-vin-ber.]-] {+vin-
ber.]+} wijnbärs blodh. 1 Mos. 49:31. fersk
eller torr wijnbäär. 4 Mos. 6:3. När tu gåår
j tins nästas wijngård, så må tu äta aff
wijn-bären. 5 Mos. 23:24. när man persar wijn,
ther menger huart och jtt wijnbär sin most
j thet andra bärsens most. O. Petri 1 Post.
9 a.
Vind, m. [T. wind.] 1. Väder, luft. Man
håller ei et ord ... man alt i vinden slår.
Kolmodin Qv. sp. 2: 452. — 2. Väder i
magen. Boohvete ... gifver vind aff sigh.
Sparman Sund. sp. 39.
Vinda, tr. [Fsv. Isl. vinda, Mnt. T. [-windén.]-] {+win-
dén.]+} 1. Hissa, want han syn seghel wp.
O. Petri Tänk. 8. Togo dee Torckell
Tru-neson, Och vinna honom i tornet nedh.
Sv. forns. 1:250. — 2. Vinda upp. winda
watn. 2 Mos. 2:16. En Egyptisk man . . .
wandt medh oss watn. 2: 19. — B. then
ogudachtigha werlden ... windar vpp näsena
(sätter% näsan i vädret) och säger, Hoo är
then Ähronnes Konung? P. Erici 1:46a.
werlden emoot Christum windar munnen vp
(spärrar upp munnen), och spotzliga fråghar
... Hwilken är thenne ähronnes Konung?
1:236 a.
Vindaktig, adj. Som förorsakar väder
i magen, alla plåckfruchter äre vindachtige.
Sparman Sund. sp. 39.
Vindebåge, m. Båge som spändes
medelst ett hjul med vinet, vef. Bågarne voro
dels stålbågar, dels hornbågar,... De förre
voro af flere slag, såsom vindebågar . . .
Adlersparre Afh. 225.
Vindelag, n. Fönsterglugg. [Mnt.
winde-lage ] Then jungfru lätt wp ett litthet
winde-lagh, Fick hon see solen öffuer marken såå
clar. Sv. forns. 2: 216.
Vindelknut, m. Ett slags spiralformig
hufvudprydnad? Hafva the (qvinnorna) små
håärlockar, så vela the strax store
hufvud-bonat och windelknutar på hufvudet hafva,
the stoorhöffdadhe ufvar och ugglor fast lijke.
R. Foss 402.
Vindelsten, Vindsten, m. Vindeltrappa.
[Fsv. D. (Kalkar) vindelsten, Mnt [-windel-sten.]-] {+windel-
sten.]+} then windelsten går nedh egenom
fångetornett. RRillol548 Windelsten eller
trappa. Hist. bibi. 2:26 (1580). på både
sij-der i Templet wåre tree Omgånger, hwar
öffuer annan, och på höghre sijden gick een
Windelsteen vp ått. Lælius Res. 1: 30.
Cochlea, windsteen. Var. rer. voc. G 4 a.
man vpgick genom en windsteen vp j then
medhelgången (mellersta våningen), och jfrå
medhelgången vp til then tridie. 1 Kon. 6: 8.
Och ther woro twå dörar vp til windstenen,...
och windstenen war fem alnar wijdh. Hes.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
