Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Den literära nevrosen. 355
från mängden. Favoritstället, der han företar sina promenader,
är kyrkogården i det blåbleka månskenets spöklika belysning.
Det fins svårligen någon poetisk produkt af honom utan bilder
hämtade från den. När han talar om sitt hjerta, är det alltid
»en tom likkista i en graf» eller »en åtel, hackad af korparna».
Korpen är hans favoritfågel, och de stora, prunkande blommor,
som andas ut gift genom hvarje fiber, äro de, han alltid
uppsöker, när han öfverhufvud är nödsakad att följa poeternas vanliga
spår och tala om blommor.
Han gör det ogerna, och när han gör det, använder han i
alla händelser endast blommans doft eller klangen af dess namn
till att hos läsaren inskjuta ett helt annat intryck än det af
blomman sjelf. Det är här vi påträffa det öfverraskande nya i
decadenternas skaldeskola. Deras hat till det naturliga, deras
passion för det diaboliska, det dämoniskt förvrängda och
förruttnelse-doftande är icke utan beröringspunkter med äldre fransk
poesi. Baudelaire, Rollinat och med dem befryndade diktare ha
på denna punkt anslagit ackorder, som de utvidga till symfoni.
Men deras ästetik är absolut originel, den lägger ett gapande
svalg mellan all hittillsvarande poetisk utveckling och den poetiska
morgonrodnad, som gryr med dem.
Området, på hvilket den rör sig, är något subtilt. För att
undgå missförstånd är det kanske riktigast att höra en af deras
egna eller åtminstone en själsbeslägtad frände till dem*)
framställa deras teorier. Poesien, så som decadenterna förstå den,
har enligt honom ej längre till mål att uttrycka idéer, utan
endast att väcka eller »inskjuta» dem. Hela deras ästetik är en
logisk vidareutveckling af denna grundprincip. Dikten blir ej
längre en naturlig framställning af ett klart och enkelt tema,
utan en exposé, ett slags afbildning af en symbol. Bilderna
förekomma ej för sin egen skull på grund af sin kolorit eller
*) Édouard Rod, modern pessimistisk romanförfattare och hufvudredaktör för
»Revue contemporaine», den nya konkurrenten till »Revue des deux mondes».
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
