Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Fnysen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
95
»En sån liten karl snusar inte, förstås», grinade
han välvilligt, »och så godt var det. Men se här!
Ta två, ta två, barn! Herre Gud, att jag inte ska
vara människa till att ha en sån där liten parfvel
att skicka i skolan! Han lär ska yara okristligt
duktig att lära barn, far din, säger folk! Jo, hälsa
och tacka att jag ska komma!»
Det var första gången jag var tillsammans med
Fnysen, och en liten snäll skommare tyckte jag allt
att han var, fast han talade litet konstigt. Och så
bjöd han på karameller till, och det var ingen hvar-
dagsmat, må veta! Om de också inte voro så all-
deles rena, så var det karameller i alla fall.
Han kom sättandes på eftermiddagen med sin
snusdosa i näfven, hälsade och pratade och skrattade
och såg på mor både en och två gånger och tyckte
nog att hon såg bra ut. Och det gjorde hon ock
på den tiden. Och så letades en gammal »Väktare»
fram, mäster vek af en strimla med sin smutsiga
nagel, fuktade vecket mellan läppai-na och ref så af,
hvarefter han knäböjande tog mått mycket ordent-
ligt och mycket långsamt och ref ett märke i rem-
san för hvarje olika mått.
»Så där ja!» fnös han slutligen och steg upp,
röd i synen af ansträngning. »Nu är skon så godt
som färdig, ska jag säga madam!»
Och så skrattade han så att de gula tänderna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
