Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Fnysen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
96
syntes och såg än en gång på mor, satte sig på en
stol och började prata igen.
»Ja, Herre Gud!» suckade han bland annat.
»Att jag inte ska ha en pilt att skicka i skolan!
Det skulle allt vara bra roligt. Ni ha tre ni, och
vi ha ingen alls! Det är konstigt, må veta!»
Och så drog han opp snusdosan ur ena fickan
och näsduken ur den andra, torkade ögonen, tog sig
en pris och bjöd öfver lag både stora och små, ty
vi ungar stodo naturligtvis i ring framför honom
och betraktade honom noga.
»Stå inte så där som en hakring kring folk!»
tyckte mor ogillande åt oss.
»Asch, låt barnen stå!» afgjorde mäster, som
kände sig smickrad af uppmärksamheten. »Barn äro
en Guds gåfva», suckade han fromt. »Jag har nu
varit gift i tjugo år, och tänk — — —! Inte så
mycket som så!»
Och han strök betecknande flatan af båda hän-
derna emot hvarandra.
Men det var ett kinkigt ämne och så slog man
in på annat, och mäster fnyste och läspade och såg
på mor så att far blef liksom en smula förvånad:
han kände ju inte karln ännu. Och så gick han
då till sist med löfte att skorna snart skulle vara
färdiga.
»Det skulle ju inte bli becksömsskor inte», vände
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
