Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 13. Häkken.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Häkken dref af en kväll med all boskapen, men
morgonen därpå hörde grannarna hustruns vallrop och
kreaturens skällor. Intet var vanligare. Dagen därpå hörde
man skällorna i närheten af torpet, men det lade ingen
märke till.
Under tiden hade Häkken drifvit af med boskapen så
långt han förmådde, därpå bundit den och gått hem. Hustrun
hade på kvällen mött honom på aftaldt ställe, fortsatt sin
väg till boskapen och följande morgon drifvit af med den.
Häkken däremot hade gått där hemma omkring torpet
och ringt i andra skällor, hvadan grannarna trott, att allt
var sig likt: ingen anade Häkkens planer.
Natten därpå väcktes man af hemska rop. Man skyndade
ut och fick så se, att prästgården stod i ljusan låga.
Allt brann: boningshus och uthus, allt på en gång. Man
skyndade till och sökte släcka; men elden brann i alla hus
på en gång, och snart var prästgården en askhög blott.
Förtviflad och upptröttad af arbetet med släckningen,
sökte prästen sin tillflykt i kyrkan och sakristian, då till
råga på olyckan ett häftigt oväder med regn och blåst hade
utbrutit. En olycka kommer sällan ensam, säger man, och
så här. Allt silfver och andra dyrbarheter kyrkan ägde
hade blifvit bortstulna. Skåp och dörrar voro våldsamt
sönderbrutna. Olyckan var stor. Folket samlades och
undrade öfver hvilken kunnat föröfva ogärningen. Man
stod rådvill, och ingen vågade gissa.
Slutligen hördes ordet »Hekkinen». Man stod stum
och orolig tills någon påminde om, att Hekkinen icke synts
till vid branden eller nu var ibland dem. Samtalet utspann
sig härom, och så kommo sinnena i svallning. Man tågade
i flock upp till hans bostad. Dörren stod öppen: ingen var
hemma, hvarken »folk eller fä». Hvar kunde folket vara?
Man gick ut och hojtade: endast eko svarade. Då började
misstankarna ökas, och så utvaldes några man att spana
efter den bortkomne. Man rustade sig med matsäckar och
vapen, och så sökte man spåren efter boskapen. Man fann
dem, men de voro flera dagar gamla. Hur var det möjligt?
Man hade hört boskapens skällor i går! Ja, här var nog
något ovanligt. Snart enades man om att här förelåg en
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
