- Project Runeberg -  Pekka Huskoinen /
167

(1895) [MARC] Author: Gustaf Schröder With: August Malmström
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 37. Kattri.

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

uppåt vadstället. Pekka lät höra den brukliga hvisslingen,
hvilken kom Ram att öka stegen och den unga hunden att
springa emot de väntande jägarna.

Pavo hade ej tålamod att invänta fadern, utan ilade
emot honom med snabba steg, hvarpå de följdes åt till
utsiktsplatsen, dit äfven Rakki återkommit.

»God dag, Ram!» sade Pekka och gick emot honom med
framräckta händer. »Vi äro öfverraskade af att finna dig
hafva kvinnosällskap.»

»Bra ni komma!» sade Ram buttert. »Jag är redan led
på den saken; jag har glömt bort att sällskapa med kvinnfolk.
Men välkomna åter!» sade han vänligt, »och helbregda
äro ni?»

»Ja far,» sade Pavo, »vi äro så, men hungriga.»

»Här är hjälp för hunger, Pavo!» sade Ram och slog
på sin näfverkunt. »Ni ha sett kvinnfolket?» sade han
frågande.

»Ja.»

»Såg hon eder?»

»Nej. Hon såg Rakki och blef rädd, ty hon sprang in
i stugan och slog igen dörren.»

»Bäst jag går före då,» sade Ram, och så lunkade han af.

Pekka och Pavo stodo kvar för att se, hur Ram togs
emot. Han dunkade icke på dörren då han kom dit, utan
kastade af sin börda, hvarpå han grep yxan och började
hugga ved. Snart gläntades litet på dörren, därpå mera,
och så kom kvinnan ut. Man kunde märka, att hon talade
ifrigt.

Ram afbröt blott ett par ögonblick sitt arbete och
gjorde en åtbörd, som Pekka och Pavo mycket bra förstodo.
Den betydde:

»Kom!»

Då de framkommit till stugan hade Ram slutat sin
vedhuggning och var sysselsatt med att taga skinnet af ett
gräfsvin, under det kvinnan sysslade vid elden.

De ankommande hälsade henne sitt »god dag», hvarpå
hon nästan hviskande svarade sitt »Gud signe!», utan att
se upp. Det märktes, att hon var skygg för de nykomne,
hvarför ingen af dem tilltalade henne.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 15:00:25 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/pekkahus/0183.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free