Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 37. Kattri.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
»Nej, men se,» sade Pavo gladt, »har icke farsgubben
fått en gräfling! Det skall smaka oss, tror jag.»
»Sätt fram fisken!» sade Ram, och genast gick kvinnan
in i stugan efter flera kokta fiskar, lagda i en urhålkad
masurkota.[1] Den satte hon på en därtill ämnad afhuggen
kubbända och lade där bredvid några läffsor.
»Ät fisk så länge,» sade Ram, »tills ni få gräflingfläsk.»
Hvarken Pekka eller Pavo lät bedja sig länge; men då
hvarken Ram eller kvinnan gjorde min af att göra dem
sällskap, sporde de dem därom och fingo till svar, att de
väntade. »Gif hundarna det ni ej orka med,» sade Ram;
»vi ha mer fisk.»
Då männen stillat sin hunger gingo de in i stugan för
att hvila och röka. De funno den städad och prydd med
löfkvistar och blommor, på finnarnas vis instuckna i
väggsprickorna. Under britsarna stodo flera par nya näfverskor,
och en hel del näfverremsor lågo tillskurna och hoprullade,
att vid behof användas.
»Far har allt gjort mer än fiskat och jagat,» anmärkte
Pavo. »Där är en ny brits och en ny bädd på den, och
trefligt är här inne. Jag önskar vi hade Gretti här nu.
Då kunde hon ha någon som såg till henne.»
Härtill svarade Pekka ingenting, men möjligen tänkte
han som Ram, att han glömt bort att sällskapa med kvinnfolk.
Den gamle strykfinnen sällskapade bäst med sig själf
och sina egna tankar. Den som, i likhet med honom, lefver
i de djupa skogarna och ser dess storhet behöfver intet
annat sällskap.
I det af Ram bebådade gräfsvinskalaset deltogo alla,
och då det var intaget och männen bolmade ur sina pipor,
satte sig kvinnan att fläta ett par skor.
Pekka tog då ordet och frågade henne, i hvad ärende hon
var ute då Ram anträffade henne. Hon svarade icke strax,
men sedan hon tänkt på saken sade hon, att det visste hon
icke: hon var rädd och ville gömma sig.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
