Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 44. Kapitulationen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
»Ram och den långe finnen med?» envisades
Småländingen.
»Pekka!» ropade Munter.
Pekka steg upp och sade:
»Jag är långväga ifrån. Min väg går ej till
Helsingland; den går mot väster; Ram följer mig. Vi kunna
således ej borga, och borgen ha ni nog af Munter och
Piggen.»
»Är du nöjd?» sade Munter.
»Ja,» svarade Småländingen.
»Släppen nu ut flickorna!» ropade bönderna.
»Tyst!» dundrade Munter. »Gevären först, så flickorna
och sist männen.»
»Som du vill,» sade Småländingen, »men kom ihåg
hvad du lofvat.»
»Gå ned och tag emot gevären!» sade Munter till Per
Helsing.
»Gå själf!» sade denne.
»Det är till er röfrarne gifvit sig,» svarade Munter,
men hoppade dock raskt öfver bröstvärnet och tog emot det
gevär som räcktes honom.
»Tag emot!» sade han och sträckte i sin ordning
geväret till bonden.
Småländingen gjorde sig ingen brådska med att
upphämta gevären, men det gick ändå.
»Åtta,» sade Munter; »finns ej flera?»
»Nej.»
»Yxorna då, och knifvarna på samma gång!»
Under tiden hade mörkningen inträdt, men då gevären
voro mottagna, fruktade man icke längre röfrarne, utan
nedref i all hast de uppförda timmerväggarna och slöt en
ring omkring ingången till hålan. Klart lysande bloss
antändes, och så ropade man på flickorna. De blefvo snart
synliga, och då de utkommo jublade alla.
Småländingen var den förste som öfverlämnade sig och
ställdes emellan två män, och så kom den ene röfvaren
efter den andre, tills endast Vargen återstod. På honom
ropades förgäfves. Bönderna väsnades och ropade, och så
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
