Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 44. Kapitulationen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
öfverfölls Småländingen med okvädinsord för bruten
öfverenskommelse.
»In i kulan med dig igen och hämta ut Vargen genast,
eljes blir här en annan dans!»
Denne prutade emot och åberopade öfverenskommelsen,
men måste gå ned i hålan, och efter honom gick Munter
med spändt gevär.
»Håll blosset högt, fördömde Småländing, och krångla
icke, säger jag dig!»
Då de kommit så långt, att vattnet stängde vägen,
ropade de på Vargen, men bekommo intet svar.
»Kom fram och visa dig, fördömda Varg, eljes är din
tid ute! Ingen pardon åt den som ej håller tro och lofven!»
röt Munter.
Endast ekot i hålan upprepade hans ord.
»Hvar djäfvulen håller du hus, du fege bof!»
På alla sina tillrop erhöll Munter intet svar. Då blef
han vred, grep Småländingen i nacken och klämde till så
att denne uppgaf höga rop.
»Tala genast om, hvar Vargen stuckit sig undan!» sade
han, »eljes är din sista stund kommen.»
Småländingen bedyrade, att då han lämnat hålan hade
Vargen stått bland de andra kamraterna. Detta kunde de
intyga. Hvart Vargen kunnat fly, visste han icke.
Så gick Munter upp igen och kallade på flera män och
flera bloss. Man undersökte grottan i alla dess gömslen,
men Vargen kunde icke upptäckas. Bud sändes till de
karlar som postade vid nya ingången med förfrågan om de
märkt Vargen, men Piggen, som hade sin post där, lät
svara, att ingen Varg varit synlig. På samma gång kom
underrättelse att de män som postat vid sjön icke funnes
där: de vore försvunna.
Posten vid sjön hade bevakats af Ram och Pavo.
Allmän bestörtning. »Pekka, Pekka!» men Pekka var äfven
borta; han kunde icke återfinnas.
Nu utbröt en häftig oro bland bönderna, De skreko
och väsnades och sade, att finnarna bedragit dem. De hade
räddat Vargen och flytt med honom, därför skulle de stå
till ansvar, och så började de skymfa Munter.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
