- Project Runeberg -  Ung-Hans' kärleksbref /
143

(1897) [MARC] Author: Adolf Paul
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

och tar döden på våra förhoppningar innan vi
ens hinna ana det.

Men det får ej ske. Och på det du må
kunna taga dig i akt nästa gång den häxan
kommer till dig, så vill jag demaskera henne,
visa dig hennes sanna natur och lära dig känna
igen henne hur väl hon än förkläder sig.

Hon är en gammal, gammal häxa. I sin
ungdom var hon fager och skön och hade en
slank och ädel växt. Men ju mera hon närmade
sig sitt första århundrades slut, desto bökigare
blef hon, och slutligen var hon dubbelt så kort
som förut och bestod endast af ett skrumpet
häxskinn med en massa benknotor ir Och när
hon numera gick ut och en pojkaktig vindil
kilade fram öfver henne, så skramlade knotorna
i kroppen på henne, och de långa gula tänderna
klapprade melankoliskt i sina allt for stora hålor.
Och det skar henne i öronen, ty i sin ungdom
hade hon varit musikalisk, sjungit kärleksvisor
och tagit lektioner för en behornad musikdjäfvul,
som var olyckligt gift och kunde upplysa om
hvad en dissonans vill säga.

Hon gick alltså till S:t Esculapius, suckade,
beklagade sig öfver sina tänder och bad honom
hjälpa sig af med dissonansen. Men han sva-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 15:12:16 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/phunghans/0145.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free