Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
rade, att då det onda var af musikalisk natur,
kunde han inte göra någonting af det, utan hon
skulle gå till Sancta Caecilia.
Sancta Caecilia var just upptagen med att
täta sprickorna på himmelrikets stora
vattenorgel, när hon kom. Ty orgelpiporna hade
gist-nat, och det regnade för mycket på jorden. Och
hon hade brådtom och var på dåligt humör och
bad häxan packa sig sin väg. Det vill säga —
egentligen så sade hon »dra» och så något fult,
som man endast säger så där flickor emellan.
Men så ftck hon sikte på häxans långa,
gula tänder, som liknade orgelns tangenter. Och
då kunde hon ej låta bli att försöka sin
fingerfärdighet på dem. Hon tog alltså en fil, filade
tänderna, så att enhvar stämde på en viss ton
och det hela bildade en melodi. När häxan därpå
gick ocli mötte en vindböjtel, så glad i hågen,
och denne, så fort som möjligt kilade förbi
henne, så klapprade tänderna så skönt melodin
till: »Ach du lieber Augustin — alles ist hin,
hin, hin 1»
Och det skar henne ej precis i öronen, men
hon kände det ändå som ett hån. För hon var
kokett och tyckte om vår vindar1 ännu och ville
ej inse, att det för länge sedan var slut med
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
