Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
men från deras tidigaste år. Och jag vill härvid lägga
ton vigt på ordet naturlig. Hvad Strindberg och hans
an-hang talar om det ohelsosamma och skadliga i att
undertrycka lustan och om det naturliga i att tillfredsställa den,
är ju på sätt och vis riktigt. Att fortär as af begär, som
oupphörligt näras, men icke tillfredsställas, måste ju vara
både själens och kroppens ruin. Men just derfor är det
uppfostrarens ansvarsfullä pligt att förebygga alstrandet och
närandet af sådana begär hos de unga. Och det är otaliga
uppfostrares skuld, att de icke blott underlåta denna pligt, utan
sjelfva tvärtom är o upphofvet till den olycka, från h vilken
det var deras uppgift att skydda de barn, som blifvit dem
anförtrodda. Och hit hör också bristen på kärleksfull tukt,
på skyddande, men icke småaktig, icke pedantiskt
reglemen-terande kontroll öfver barnens lekar, läsning, umgängen,
klädsel; hit hör bristen på det ömma förtroende, som bör finnas
mellan föräldrar och barn och som finns, utan att någonsin
forsvinna, der förhållandet mellan föräldrar och barn är
sådant det skall vara. Detta har många gånger blifvit sagdt,
men det behöfver sägas om och om igen, och nu hafva vi
ju särskild anledning att upprepa dessa sanningar for oss.
De förolyckade unga äro vanligtvis martyrer för en förvänd
uppfostran. Under de tolf år jag varit lärare i statens
läroverk och i enskilda skolor har den tanken åter och
åter kommit för mig: det är förunderligt, att ungdomen kan
vara så bra, som den är, med en sådan uppfostran!
Jag kallade de unga martyrer för uppfostran, och jag
fullständigar detta yttrande med: martyrer för tidsandan,
för en herskande dålig ton och opinion, för
samhällets försummelser och synder. Detta tillägg är i
det föregående tillräckligt motiveradt. Jag kan vid detta
yttrande icke låta bli att tänka äfven på de straff, som
skolan måste pålägga sina brottsliga lärjungar, på dessa
re-legeringar1), som till jemförelsevis så stort antal nyligen före-
1) Uttrycket »relegeringar», som äfven förut begagnats, är något
oegentligt så till vida, som inga officiela relegeringar nu egt rum,
utan resp. föräldrar och målsmän hafva tillsagts på privat väg af
rektor att taga barnen ur skolan, en åtgärd af mildare art, som bru-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
