Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
vilja kallas och vara det. Och det är godt och icke litet
vunnet, om man kan åstadkomma så mycket. Ja, detta är
oftast bättre, än en uppfostran med många och långa böner,
mycket talande och läsande om Gud och det gudomliga.
Hur många barn i verkligt fromma och allvarliga hem hafva
icke genom ett sådant välmenande oförstånd blifvit
omöjliggjorda för kristligt lif! Barnet är barn; att väcka leda för
det heliga genom att trötta med det heliga är, äfven det
icke minst, ett missbruk af Guds namn, som icke blifver
ostraffadt. Må man icke missförstå mig, men denna sak
ligger mig tungt- på hjertat, ty jag har sett så många sådana
fall. Derfbr begagnar jag ätven detta tillfälle för att uttala
hvad jag tänker, i den förhoppning, att dessa rader skola
läsas af någon, som af dem känner sig träffad. Det sagda
är sagdt i kärlek; må det också upptagas med kärlek.
Mot en annan missuppfattning vill jag också vända mig.
Jag har talat några ord om de samhällssynder och
samhälls-fiender, hvilkas namn äro faianga, flärd och yppighet, synder,
som kanske mer än andra uppfostra de unga till oduglingar
och förderfva dem. Härvid måste emellertid ihågkommas
och strängt fasthällas, att sådana samhällsfiender husera icke
blott i de förmögnas eller de bättre lottades hus, utan också
i de fattigas. I de förra är det företrädesvis den manliga
ungdomen, som genom dem synbart förderfvas, i de senare
den qvinliga. Tror man, att en hjelp mot detta onda är att
söka i en fullkomlig nivellering af lefnadsförhållandena, så
har man icke mycket förstånd. En sådan nivellering är
dessutom omöjlig. Afven i det argaste socialistsamfund kommer
det alltid att finnas »ofver och under», mppe och nere» och
lefnadsförhållanden derefter.
Det första botemedlet är, att vi rätteligen vakna upp
öfver det onda i tiden, hvartill hvar och en i sin mån
är skulden, och att vi vilja göra något. Och då är det
vigtigt att icke låta lulla sig till sömn af vare sig
pessimismens eller optimismens vaggsånger. Man kan till den
grad förslöas af det ondas magt och utbredning, att man
anser ingenting kunna göras, utan att det är bäst att »låta’t
gå». Den faran förstår jag så väl; men jag förstår också,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
