Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
tro, att förmågan att tänka med något af intuitiv
åskådlighet och rikedom är gagnelig i logiskt afseende;
och på vissa områden oumbärlig.
Och vidare medel för känslan och viljan. Att
styra viljan åt rätt håll, är onekligen en uppgift, hvars
nytta ej kan bestridas. Och jag tror, man är ense om
att viljan blott påverkas af känslan, äfven om denna
tar den kalla form, som Kant ej vill kalla känsla utan
aktning för lag. Men om känslan, som väl de flesta
anse, alltid är knuten till ett föreställningselement,
styrker det oss i den tanken att man anslår känslan genom
föreställningen. Häremot resa sig dock bestämda
protester. Ty det är nogsamt bekant, att vi ofta veta
hvad rätt är men ej därför få känsla för det eller i
alla fall göra det. Då återstår emellertid att se till,
under hvilka förhållanden vetandet påverkar känsla
och vilja, och under hvilka den ej gör det.
Möjligheten föreligger då, att vetandet endast i intuitiv
form verkar på känsla och vilja; att den felande nog
vet, att han gör något galet, men ej kan hålla
föreställningen därom nog aktuell. I så fall vore det
intuitiva föreställandet ju af stor betydelse.
Man skulle kanske kunna säga, att öfverhufvud
det sorgliga i såväl de enskildes som i
mänsklighetens lif härflyter ur oförmågan att lefva med intuitiv
öfverblick. Det är glömskan — i denna mening —
Som sträfvar att ödelägga lifvet. Allt ondt glömmer
Sig kvar. De sekelgamla orättvisorna inrota sig,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
