Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
därför att vi glömma dem; därför att det skulle
behöfvas en sådan ytterlig ansträngning för att gnugga
ögonen så fullkomligt vakna, att vi kunde hålla
föreställningen om dem aktuell. Vi vänja oss vid dem,
som man säger. Om detta kan jag dock icke här
yttra mig utförligare än jag gjort redan en gång förut,
i en uppsats om »Peer Gynt» (Svensk Tidskr. 1893);
jag vill hänvisa därtill. Glömskan i intuitivt afseende,
det är just Böjgen.
Det var dock icke blott som medel jag här ville
ha det intuitiva föreställandet respekteradt. Denna
skillnad som vi göra mellan olika själsförmögenheter,
är ju dock en abstraktion. Och då vi roa oss med
att göra någon af dem till mera förnäm, mera nyttig,
och de andra till dess medel, göra vi af denna
abstraktion ett misstag. De äro dock alla äfven
själfändamål.
Om nu icke det intuitiva föreställandet för alla
käns som själfändamål och ett omedelbart behof, kan
det nog förklaras. Behofvet kan finnas men ligga doldt
under andra. Då Faust skyndar »från njutning till
njutning», är det egentligen något annat han trår efter. Hos
de flesta äro de teoretiska behofven ej förstådda. Dock
hafva, som man vet, bland filosoferna många och väl
de ypperste i dem funnit centrala lifsbehof. Bakom
all åtrå ögnade Platon som den yttersta den att skåda
idéerna. Spinoza såg målet för vår utveckling i den
scientia intuitiva, hvari äfven viljan kom till sin rätta
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
