Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
tycks utgöra en enhet mellan motsatta, som vi ej äro
vana att låta ena sig.
» Coincidentia oppositorum (motsatsernas enhet)
är, säger Nicolaus Cusanus, den mur som omgärdar
paradiset, hvaruti Gud bor», Det är nog sannt.
Innanför denna coincidensgräns är allt förändradt. Dit
nå endast de vise; de må hafva kommit med enfald
eller med lärdom. Hvad där är sant, är icke sant
hos oss.
I denna coincidens kan man finna ett
metafysiskt förhållande. Tillvaron är kanske så inrättad, att
den i sig själf är en motsatsernas enhet. För min
del ser jag coincidensen tillsvidare mera från logisk
synpunkt. Att vi icke förstå den beror på vär
ofullkomliga uppfattning. Vi ha icke gått långt nog i
begreppsdistinktionerna. Saken kan afhjälpas genom
undervisning, men just i denna undervisning ligger
tyvärr svårigheten. Det finns sådant, som för många
måste bli en hemlighet, en motsägelse.
För den oinvigde blir mycket en paradox, som
ej är det. När Kant sade, att det icke är vårt
förstånd som rättar sig efter tingen, utan tingen som
rätta sig efter vårt förstånd, uttalade han något som
för honom var en sanning rätt och slätt, hvilken icke
kunde uttryckas annorlunda; liksom Copernicus, då
han gjorde solen i stället för jorden till centrum.
Till dylika »paradoxer» finns nog många analogier.
Allt i högsta grad nytt och epokgörande måste ju
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
