Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Tionde Kapitlet. Om eskimåerna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
hade han den lyckan att finna en af de största rörhvalar,
med ett skottmärke tillhörande Olof Isfirding på Island.
Slutligen fick han god hjelp derigenom, att han räddade tvenne
unga troll-syskon från ett vid flodtid öfversköljdt skär. De
räddade trollen aflade löfte om trohet till honom, och från
den tiden fattades honom ej lifsmedel, ty de voro dugtiga
i att fånga allt hvad han önskade erhålla eller behöfde.
Trollflickan ansåg det för den största gunst, när hon fick
lof att bära och jollra med det gossebarn, som Björns hustru
nyligen födt. Hon ville också bära ett hufvudkläde
liknande husfruns och förfärdigade det af hvalfisktarmar. Dessa
syskon dödade sig sjelfva genom att störta sig ned från
klippor i sjön, då de icke fingo lof att följa Björn Bonde,
deras älskade husbonde, till Island. Mycket i denna korta
berättelse om den stackars barnkära trollflickan bär så tydliga
drag af eskimåernas lynne, att intet tvifvel kan uppstå
derom, att sanning ligger till grund för berättelsen. Denna
tyckes för öfrigt antyda, att något medel fans för isländarne
och »trollen» att meddela sig med hvarandra, d. v. s. att
inbyggare, funnos i Eriksfjorden, som förstodo eskimåernas
svåra språk, hvaraf jag drager den slutsatsen, att åtminstone
stundom en vänlig samfärdsel egde rum mellan de båda
folken.
I isländaren Jon Egilsons handskrifna fortsättning af
ett slags isländsk biskopskrönika, »Hungurvaka», talas på
följande sätt om Björn Thorleifsons och hans hustrus,
Olöf Loptsdotters, skeppsbrott på Grönland i medlet af
15:de seklet:
Nu vill jag säga något om dem. De seglade ofta, och så hände
det en gång, att de blefvo skeppsbrutna på Grönland, ty de hade
farit vill på hafvet. Der drunknade hvar man utom dessa två. Dit
kommo då en trollkarl och en trollqvinna. Olöf band tre alnar lärft
om hufvudet på henne och två alnar kläde om hufvudet på honom.
De hade stora korgar på skuldrorna och satte de skeppsbrutna deri
han satte Björn i sin korg, och hon Olöf i sin och så buro de dem
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
