Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 6. Plikter
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
tog hon en tunnare, som kunde vikas dubbel; den
passade till kudde, och så en till, som kändes nästan
tom och passade utmärkt till täcke. Så väl försedd,
traskade Pollyanna med glatt mod tillbaka till det
månbelysta fönstret; hon öppnade det, kastade först ned
sin börda på taket nedanför och hoppade så själv ned,
sedan hon först hade stängt till fönstret. Pollyanna
hade visst ej glömt de där flugorna med underbara
fötter, som förde så mycket med sig. Huru härligt och
friskt var det icke där ute! Hon dansade runt av
förtjusning. Plåttaket knakade litet vid hennes rörelser,
men det brydde hon sig inte om. — Hon promenerade
ett par steg fram och tillbaka på det. Där var så
luftigt och skönt, jämfört med det lilla kvava rummet.
Till slut kröp hon med en lättnadens suck ned på sin
sälskinnskappemadrass, vek ihop den andra påsen till
kudde och bredde ut den tredje till täcke. Nu var
hennes bädd i ordning.
”Jag är så glad, att de där fönstren inte kommo”,
mumlade hon och tittade upp mot stjärnorna, ”ty då
hade det här aldrig blivit av”.
Men därnere, i fröken Pollys sovrum, som låg
alldeles intill förmaket med blomsterfönstret, skyndade
sig fröken Polly — likblek av fasa — att taga på
morgonrock och tofflor. En minut förut hade hon
telefonerat till Timoteus: ”Kom upp fort, du — och din far!
Tag lyktor med. Någon går på burspråkstaket. Jag
har stängt dörren till vinden — men raska på.” Litet
senare, just som Pollyanna höll på att somna, blev hon
väckt genom skenet av en lykta och en trio av
förvånade utrop. Hon öppnade ögonen och såg Timoteus
på toppen av en stege alldeles intill henne. Gamle Tom
höll just på att gå ut genom fönstret, och bakom honom
tittade hennes moster fram.
”Pollyanna, vad vill detta säga?” ropade hon.
Pollyanna blinkade sömnigt och satte sig upp.
”Kära moster Polly och herr Tom, se inte så oroliga
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
