Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 6. Plikter
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
ut. Jag har inte fått lungsot som Joel Hartley, förstår
ni. Det var bara så rysligt hett därinne. Men jag
stängde fönstret, moster Polly, så flugorna kunna inte
komma in med något.”
Timoteus försvann i en hast nedför stegen; gamle
Tom fick också fart i sig, lämnade lyktan till fröken
Polly och gick med sin son.
Fröken Polly bet sig hårt i läppen — tills männen
voro gångna; sedan sade hon stelt:
”Pollyanna, giv mig de där sakerna genast och kom
in hit! Av alla de underliga barn jag sett är väl du
nummer ett”, mumlade hon litet senare, då hon med
Pollyanna vid sidan och lyktan i handen vände sig åt
vinden till.
För Pollyanna kändes den heta luften där ännu mera
kvalmig, sedan hon varit i den friska, rena därute, men
hon klagade ej. Hon suckade blott.
Just då hon kom till trappavsatsen, lyckades fröken
Polly få fram: ”Under återstoden av natten, Pollyanna,
skall du ligga hos mig i min säng. De andra fönstren
komma i morgon, men till dess anser jag det som min
plikt att ha dig, där jag vet var du är.”
Pollyanna höll andan.
”Hos dig — i din säng!” ropade hon hänförd. ”O,
moster Polly, så rart av dig. O, vad jag är glad, att de
där fönstren inte kommo in!”
Intet svar kom.
Fröken Polly gick före, och, sanningen att säga,
kände hon sig förunderligt hjälplös. För tredje gången,
sedan flickan kom, hade fröken Polly straffat
Pollyanna, och för tredje gången stod hon inför det
häpnadsväckande faktum, att hennes straff uppfattades som
ett godhetsbevis.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
