- Project Runeberg -  Pollyanna /
84

(1918) [MARC] Author: Eleanor H. Porter Translator: Elsa Ribbing
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 12. I skogen

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

fram några nycklar ur sin byxficka och valde ut en,
som han höll mellan tummen och pekfingret.

”Om du går den där stigen genom skogen, fem
minuters väg härifrån, så kommer du till mitt hus. Med
den här nyckeln kan du öppna sidodörren under
burspråket. Vet du, vad ett hurspråk är?”

”Ja då, moster Polly har ett också, och det var där
uppe på taket som jag låg och sov — och som de
funno mig.”

”Jaså, jaså. Jo, när du kommit in, så gå rakt genom
förstugan och hallen till den dörr, som är längst bort.
På det stora skrivbordet i mitten av rummet finns en
telefon. Kan du telefonera?”

”Ja då, en gång, när moster Polly —”

”Tala inte om moster Polly nu”, avbröt mannen
henne vresigt och försökte röra sig.

”Sök reda på doktor Tomas Chiltons nummer i
telefonkatalogen, som skall finnas i närheten! Den skall
hänga på spiken intill, men det gör den nog inte. Du
vet väl, vad en telefonkatalog är för något?”

”Ja då, jag tycker riktigt om moster Pollys; det finns
en sådan massa roliga namn i den och —”

”Tala om för doktor Chilton, att John Pendleton
ligger nedanför lilla Örnklippan med ett brutet ben,
och bed honom, att han genast kommer med en bår
och två karlar. Vad som för övrigt bör göras, vet han
själv. Bed honom komma den lilla gångstigen från
huset.”

”Ett brutet ben! O, så förfärligt, herr Pendleton!”
Och Pollyanna ryste. ”Men jag är så glad, att jag kom
hit. Kan jag inte göra något?”

”Jo, det kan du nog, bara det blir av. Vill du gå och
göra som jag sagt och inte prata nu”, sade herr
Pendleton och jämrade sig.

Det dröjde ej länge, förrän hon fick syn på huset.
Hon hade sett det förut, fastän icke på så nära håll.
Hon kände sig riktigt högtidligt stämd inför det

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Jan 28 11:08:10 2024 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/pollyanna/0090.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free