Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 12. I skogen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
massiva stenhuset med pelare och verandor och en ståtlig
portal. Sedan hon tittat litet på det, sprang hon tvärs
över den stora, vanvårdade gräsplanen om husknuten
bort till den lilla sidodörren. Fingrarna voro nästan
styva, så hårt hade hon hållit i nycklarna, men till slut
lyckades det henne att vrida om låset och öppna den
tunga, skulpterade dörren. Fastän hon förstod, att hon
måste skynda sig, stannade hon ett tag och tittade
genom förstugan inåt den stora hallen innanför den; det
gick runt i huvudet på henne. Detta var herr
Pendletons hus, det hemlighetsfulla huset, där blott dess ägare
trädde in, det hus, där det i någon vrå fanns ett skelett.
Ändå måste hon, stackars Pollyanna, ensam gå in
i detta hemska hus och telefonera till doktorn, att dess
ägare nu låg — — —
Med ett svagt rop sprang Pollyanna, utan att se sig
om varken till höger eller vänster, genom hallen till
dörren längst bort och öppnade den.
Det var liksom hallen ett stort och dystert rum med
mörka skulpturer och tapeter, men genom det västra
fönstret sände solen tvärs över golvet en knippa gyllene
strålar, som glimmade på mässingssakerna vid
eldstaden och på telefonens nickelhandtag. Fram till det
stora skrivbordet, där den stod, sprang Pollyanna.
Telefonkatalogen hängde inte på spiken, utan låg på
golvet, men Pollyanna fann den snart och förde
pekfingret nedåt förbi alla C-na, tills hon kom till Chilton.
Snart hade hon ringt upp doktor Chilton, framfört
hälsningen och besvarat doktorns korta, på sak gående
frågor.
När detta var gjort, drog hon en lättnadens suck och
hängde upp luren. Bara en enda liten blick omkring
sig gav hon sig tid till. Med ett oklart intryck av röda
draperier, höga, fyllda bokhyllor, ett illa sopat golv,
ett ostädat skrivbord, oräkneliga tillslutna dörrar —
bakom vilken som helst kunde finnas ett skelett —
och damm, damm överallt, sprang hon tillbaka genom
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
