Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 18. Flera överraskningar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
retlig och ensam gammal man — fastän jag inte är
femtio år än på länge, Pollyanna.
”Då kom du — liksom skimret från en av dina kära
prismor — dansande in i mitt liv och med din soliga
glättighet kom det glimtar av guld och purpur in i min
mörka tillvaro. Jag fick snart nog veta, vem du var,
och då tyckte jag först, att jag aldrig mer ville se dig.
Jag ville ej bliva påmind om det som varit. Men —
du vet ju, huru det gick med den saken. Och nu vill
jag ha dig för alltid, Pollyanna. Vill du inte komma
nu?”
”Men, herr Pendleton, jag måste tänka på moster
Polly.” Pollyannas ögon stodo fulla av tårar.
Han gjorde en otålig gest.
”Men inte på mig? Tror du, att jag någonsin kan
vara ’glad’ över något utan dig? Lilla Pollyanna, först
sedan du kom hit, har jag blivit halvglad åt att leva.
Men om du vore min egen lilla flicka, så skulle jag
bli glad åt — allting. Och jag skulle försöka att göra
dig glad också. Du skulle få allt vad du ville. Alla
mina penningar, ända till sista öret, skulle användas
till att göra dig lycklig. Jag behöver dig, min lilla
flicka”, fortsatte han, och hans röst blev bevekande.
”Om jag någonsin skall kunna leka ’vara-glad-leken’,
Pollyanna, så måste du komma och leka den med
mig.”
Den lilla flickan såg mycket fundersam ut.
”Moster Polly har varit så snäll mot mig”, började
hon, men mannen avbröt henne skarpt:
”Naturligtvis har hon varit snäll mot dig! Men hon
behöver dig inte, det kan jag försäkra, åtminstone inte
hälften så väl som jag.”
”O, herr Pendleton, hon är glad över att ha mig, det
vet jag...”
”Glad!” avbröt Pendleton henne häftigt och förlorade
alldeles tålamodet. ”Jag kan slå vad om att fröken
Polly inte förstår sig på att vara glad åt någonting.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
