Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 18. Flera överraskningar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Hon gör sin plikt, det vet jag. Hon är en mycket
plikttrogen kvinna. Jag har förr i tiden varit ute för
hennes plikttrohet. Vi ha just inte varit vidare
kontanta nu i femton, tjugu år. Men jag känner henne,
och hon är inte av den ’glada’ sorten, Pollyanna. Hon
förstår sig inte på det. Fråga henne bara, och du skall
få se, om hon inte låter dig komma. O, min lilla flicka,
min lilla flicka, jag ville så gärna få dig hit”, sade
han med bruten röst.
Pollyanna reste sig med en djup suck.
”Jag skall fråga henne”, sade hon vemodigt. ”Jag
har visst inget emot att vara hos er, herr
Pendleton, men —” Hon fortsatte icke.
Efter en stunds tystnad sade hon: ”Emellertid är
jag glad över att jag inte sade något i går, ty då trodde
jag, att ni längtade efter henne också.”
John Pendleton log dystert.
”Ja, Pollyanna, det var nog bra, att du inte talade
om det i går.”
”Bara för doktorn, men det gjorde väl ingenting.”
”För doktorn!” utbrast John Pendleton och vände
sig häftigt om. ”Du menar väl inte doktor Chilton?”
”Jo, då han kom och gav mig bud om att ni ville
tala med mig i dag.”
”Du stora värld!” mumlade mannen och sjönk ihop
i stolen. Snart rätade han på sig och frågade ivrigt:
”Vad sade doktor Chilton?”
Pollyanna rynkade tankfullt pannan.
”Det kommer jag rakt inte ihåg. Det var inte
mycket. Jo, han sade, att han väl kunde förstå, att ni
gärna ville träffa mig.”
”Jaså, sade han det?” svarade John Pendleton.
Pollyanna undrade, varför han sedan skrattade så
egendomligt.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
