Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XXVII. Lord Dane i kapellruinerna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
426,
nad och Maria förskräckt. Tjenarne tittade ut genom
olika dörrar.
— Hvad har händt? Hvad har jag gjort? voro mr
Lydneys förvånade frågor. Men squiren ville icke
nedlåta sig till någon förklaring. Han stormade och svor,
kastade sitt silfverhvita hår från pannan, stam nåde och
var så förolämpande som en ursinnig man kan vara. Mr
Lydney åter stod likgiltig och fullkomligt lugn.
— En förklaring till er! röt squiren fradgande af
raseri. Huru vågar ni begära det? Der är dörren, sir,
och om ni icke genast går skola mina betjenter kasta ut
er. Försök aldrig att nalkas denna tröskel vidare. Yill
O i
ni ga?
Han stod ännu en minut med höjdt hufvud och
småleende mun; i hvarje drag af hans ansigte, hvarje tum af
hans gestalt framstod en stolt öfverlägsenhet, liksom om
han stode alldeles öfver förolämpningen, som om den ej
kunde röra honom. Derefter gjorde han en bugning för
lady Adelaide och en annan för miss Lester, som var
färdig att svimma, samt vände sig om och trädde ut genom
dörren som betjenten höll öppen för honom. Mr Lester
stirrade efter sin gäst, något förvirrad, ty han märkte
plötsligt huru märkvärdigt han just då liknade den andre
gäst som kommit fore honom.
Denne andre, lörd Dane, var stadd på hemvägen och
öfverlade derunder hvilka mått och steg han skulle
vidtaga med afseende på det tillämnade nattliga anfallet.
Huru det än kom sig hade han denna afton blifvit försatt
i ett tillstånd af feberaktig öfverretning och han tog
vägen öfver höjderna för att inandas frisk hafsluft. Han
stannade på en af klipphöjderna och såg ut öfver det vida
hafvet. Efter en minut föll det honom in att han stod
just på samma fläck, hvarifrån hans kusin, Harry Dane,
hade fallit, och han vände sig om med en plötslig känsla
af obehag för att gå tillbaka. Bakt i hans väg låg det
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
