Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XXVII. Lord Dane i kapellruinerna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
427,
förfallna kapellet. Månen kastade sitt ljus öfver de
pit-toriska ruinerna som den gjort i forna dagar. Lörd Dane
hade aldrig varit inom dessa ruiner under hela den långa
tid som förflutit sedan han lågade i ungdomlig kärlek för
lady Adelaide.
Då han steg in i ruinerna framstod erinringen om
fordna dagar mäktigt för hans sinne. Stället var alldeles
sådant som det fordom varit. Der funnos de vackra
al-tarruinerna, de kalla och grå grafstenarne, den fuktiga
mossan, de spöklika öppna fönstren; lörd Dane erinrade
sig hvarje fläck: ingenting hade der förändrats; men ack
hvilken förändring han, sjelf undergått!
Ju längre han framsteg i ruinerna, dess mer förlorade
han sig i det förflutna. Försvunna scener kommo tillbaka,
passerade förbi hans själs öga, ej såsom en flyktig
fan-tasmagori, utan som en lefvande verklighet. Hans kärlek
for Adelaide, och hennes plötsliga och oförklarliga
förkastande af honom; deras gemensamma bedrägeri mot Harry
Dane och den senares rysliga död. När han i minnet
hunnit så långt tillbaka, blefvo erinringarne obehagliga,
särdeles på ett ställe som enligt folktron var så befolkadt
af gengångare som detta kapell var.
Det är mycket möjligt att lörd Dane, ehuru föga
fallen för vidskepelse som de flesta praktiska män äro, erfor
någon dylik oangenäm känsla. I alla händelser skred han
framåt för att gå ut, då en gestalt visade sig utanför
fönsteröppningen straxt bredvid honom och stod der i
månskenet blickande in; blickande, såsom det tycktes, på
honom, lörd Dane.
Om någonsin den ädle lorden kunde ha förmått sig
-sjelf att tro på vålnader var det säkert i detta ögonblick.
Han stod stilla och stirrade — stirrade på ansigtet i
fönsteröppningen: då de särskilda dragen framstodo
tydligt för honom, bröt svetten ut genom hvarje por af hana
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
